Att uppskatta.
Hej!
Helgen ar forbi och vi lever och ar glada.
I fredags morgon satte vi oss i bilen och begav oss mot Ratnapura.
Vi skulle aka 7 och vara framme vid elefantbarnhemmet vid 11.
Vi akte vid 8 och var framme dar vid 13, men ingenting slar hemresan.
Planen var att aka vid 14.30-15 och vara hemma 18-19.
Vi akte 12 och var hemma vid 20.
8 (javla) timmar tog dessa dryga 50 km.
Okej, vi stannade och att plus att vi stannade for att se vattenfallet.
(men anda! Ingen rusningtrafik har inte, men ett K A O S)
Vattenfallet var grymt!
Vi lekte Tarzan och balanserade oss fram pa stenar i vattnet tills vi kom fram.
Jag var inte den coolaste Tarzan, men jag levde nog om lika mycket som han. Det var alldeles for manga vattenspindlar och andra ackelspindlar som hoppade omkring pa stenarna. Sen sa ville jag inte drulla i heller.
Det slutade med att en kille kom och skulle hjalpa oss (las; mig).
Jag fick i stort sett all fokus. "Na jag vill inte!!", "Jag klarar inte mer!", "Jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte!"
- tillslut borjade jag krypa ner fran en sten och Jannice holl pa att skratta ihjal sig.
Jag vet att den har killen skrattade inombords, men han forsokte pa alla satt och vis hjalpa mig utan att skratta eller bli frustrerad. En san gentleman! Min bodyguard!
En ung kille som verkade kunna varje sten utantill. Han tog mig hand sa forsiktigt och forsokte underlatta varje steg. Med gladje sprang jag ikapp min blyga hjalte med gladje pa land och gav honom en slant.
Jag ar glad over att jag tillslut tog mig fram till vattenfallet. Det var sa vackert!
Askan bullrade ovanfor oss och sma droppar trillade ner fran himlen.
I vanliga fall hade jag tagit skydd i bilen, men i lordags var jag ju Tarzan
Min radsla var vard varje sekund.
Patal om aska, i helgen har vi haft en hel del ovader.
Dock har vi inte drabbats av det pa dagarna utan kvallarna.
Vi sov pa ett riktigt skabbigt hotell fredag till lordag.
Jag var livradd och tankte pa "Hostel"-filmen. Borde jag sluta se pa tv kanske?
Jannice och Anna hade en stor spindel och kackerlackor pa sin toa, sa vi var snalla och bjussade pa varan som bara hade en ENORM myrstig som sag ut som en tapetboard som rorde sig.
Pa rummet hade vi 2 stora sangar, en smutig handduk som hangde pa en fallfardig kladstallning som de forsokt tejpa ihop. Myggnaten ovanfor sangarna skulle jag inte ta i med tang. Men spegeln var fin! Tror jag..
Nar man klev in i rummet slogs man av en vagg gjord av lukten av mogel.
Flakten lat som en helikopter och jag holl pa att frysa ihjal under natten.
Jag holl for oronen hela natten for att inte hora pa krypen som krop i min kudde, vilket slutade med att jag vaknade med lock for ena orat.
Med noje klev jag upp nar klockan ringde 04.45.
Inte bara for att slippa sangen, rummet och radslan - utan for att vi skulle pa safari!
Vi hoppade pa var jeep och fick ett ordentligt traningspass.
Jeepen skumpade omkring som om vi var i en skruttig bat pa ett stormigt hav.
Vi fick se massor med elefanter. Och apor!
Mina favoritdjur i samma veva, nog var jag en lycklig tjej!
Men elefanterna var inte alltid lika glada over att se oss. Nagon gang blev jag lite skraj, eller jag kande som mer en skrackfylld fortjusning, adrenalinet pumpade som lite nar en arg elefant kom fram till bilen och visa lite irritation.
De tog aldrig i bilen eller i oss. Men man kande energin.
Vi sag aven buffalos, radjur, pafaglar, ornar, ravar och sana dar stora adlor som ser lite ut som krokodiler i kroppen fast de ar slata?
Massor med fargglada och stora fjarilar virvlade omkring i den fuktiga lukten och morgondagget glittrade sadar overkligt vackert.
Da ar kameran orattvis.
3 timmar senare var vi ratt mora i kroppen.
Vi at kokosris till frukost och sa tack och hej till hotellet. "Phew". Sedan begav vi oss for ytterligare tva besok hos familjen i omradet dar Serve (var organisation) jobbar.
Familjerna ager eller jobbar pa sockerodlingar och bor under sadana forhallanden som man ser pa tv och skakar av sig nar man byter kanal.
Tank dig att vara 5 stycken i familjen och leva pa 900 kr i manaden?
Tank dig att sova 3 stycken i en sang och mamman ar hoggravid sa snart ar de 4?
Tank dig att inte ha fonster? Huset fylls med mygg och insekter pa kvallarna.
Ormar och odlor halsar nog ocksa garna pa.
Allt som vi ar vana vid, som el, dusch, toalett, vatten, rena klader och mat pa bordet ar absolut ingen sjalvklarhet.
En uppsattning klader var.
Toaletten var ett hal i marken.
Duschen var en slang pa garden.
Ett av vara 4 hus hade el.
Elen gick till en tv och en stereo - det var lite av en chock att se en gammal 28tummare ta all plats pa koksbordet och hora den (i mina oron) falska sangen fran en lankesisk tjej fran bargsprangaren.
Smapojkarna i famlijen var stolta over allt och ville att jag skulle fota varenda pinal. Den roda platsblomman, kortet pa systern i klanning, deras Buddha-affish, deras sang som saknade madrass.
Ja, de ligger pa en traplanka.
Sjukvard och hygien ar overskattat och den inre friden ar svar att uppna.
Tank dig att din man/hustru har fortstort sina hander pa sitt jobb som murare. Han/hon kan inte jobba och ar den enda inkomsttagaren. Ingen sjukforsakring existerar och ingen sjuklon heller for den delen.
Sjukvard eller mat pa bordet - vad ar viktigast?
Och hur gor man om han/hon inte kan jobba igen?
Man forsoker pa alla satt och vis att fa in pengar.
900 kr kanske nu bara ar 500 kr.
Helt plotsligt insag jag vilken lyx jag lever i har hos min familj.
For att inte tala om hur jag har det hemma i Sverige. Trygghet.
Behover jag ens forklara?
Fy sjutton vad jag har det bra.
Helgen ar forbi och vi lever och ar glada.
I fredags morgon satte vi oss i bilen och begav oss mot Ratnapura.
Vi skulle aka 7 och vara framme vid elefantbarnhemmet vid 11.
Vi akte vid 8 och var framme dar vid 13, men ingenting slar hemresan.
Planen var att aka vid 14.30-15 och vara hemma 18-19.
Vi akte 12 och var hemma vid 20.
8 (javla) timmar tog dessa dryga 50 km.
Okej, vi stannade och att plus att vi stannade for att se vattenfallet.
(men anda! Ingen rusningtrafik har inte, men ett K A O S)
Vattenfallet var grymt!
Vi lekte Tarzan och balanserade oss fram pa stenar i vattnet tills vi kom fram.
Jag var inte den coolaste Tarzan, men jag levde nog om lika mycket som han. Det var alldeles for manga vattenspindlar och andra ackelspindlar som hoppade omkring pa stenarna. Sen sa ville jag inte drulla i heller.
Det slutade med att en kille kom och skulle hjalpa oss (las; mig).
Jag fick i stort sett all fokus. "Na jag vill inte!!", "Jag klarar inte mer!", "Jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte!"
- tillslut borjade jag krypa ner fran en sten och Jannice holl pa att skratta ihjal sig.
Jag vet att den har killen skrattade inombords, men han forsokte pa alla satt och vis hjalpa mig utan att skratta eller bli frustrerad. En san gentleman! Min bodyguard!
En ung kille som verkade kunna varje sten utantill. Han tog mig hand sa forsiktigt och forsokte underlatta varje steg. Med gladje sprang jag ikapp min blyga hjalte med gladje pa land och gav honom en slant.
Jag ar glad over att jag tillslut tog mig fram till vattenfallet. Det var sa vackert!
Askan bullrade ovanfor oss och sma droppar trillade ner fran himlen.
I vanliga fall hade jag tagit skydd i bilen, men i lordags var jag ju Tarzan
Min radsla var vard varje sekund.
Patal om aska, i helgen har vi haft en hel del ovader.
Dock har vi inte drabbats av det pa dagarna utan kvallarna.
Vi sov pa ett riktigt skabbigt hotell fredag till lordag.
Jag var livradd och tankte pa "Hostel"-filmen. Borde jag sluta se pa tv kanske?
Jannice och Anna hade en stor spindel och kackerlackor pa sin toa, sa vi var snalla och bjussade pa varan som bara hade en ENORM myrstig som sag ut som en tapetboard som rorde sig.
Pa rummet hade vi 2 stora sangar, en smutig handduk som hangde pa en fallfardig kladstallning som de forsokt tejpa ihop. Myggnaten ovanfor sangarna skulle jag inte ta i med tang. Men spegeln var fin! Tror jag..
Nar man klev in i rummet slogs man av en vagg gjord av lukten av mogel.
Flakten lat som en helikopter och jag holl pa att frysa ihjal under natten.
Jag holl for oronen hela natten for att inte hora pa krypen som krop i min kudde, vilket slutade med att jag vaknade med lock for ena orat.
Med noje klev jag upp nar klockan ringde 04.45.
Inte bara for att slippa sangen, rummet och radslan - utan for att vi skulle pa safari!
Vi hoppade pa var jeep och fick ett ordentligt traningspass.
Jeepen skumpade omkring som om vi var i en skruttig bat pa ett stormigt hav.
Vi fick se massor med elefanter. Och apor!
Mina favoritdjur i samma veva, nog var jag en lycklig tjej!
Men elefanterna var inte alltid lika glada over att se oss. Nagon gang blev jag lite skraj, eller jag kande som mer en skrackfylld fortjusning, adrenalinet pumpade som lite nar en arg elefant kom fram till bilen och visa lite irritation.
De tog aldrig i bilen eller i oss. Men man kande energin.
Vi sag aven buffalos, radjur, pafaglar, ornar, ravar och sana dar stora adlor som ser lite ut som krokodiler i kroppen fast de ar slata?
Massor med fargglada och stora fjarilar virvlade omkring i den fuktiga lukten och morgondagget glittrade sadar overkligt vackert.
Da ar kameran orattvis.
3 timmar senare var vi ratt mora i kroppen.
Vi at kokosris till frukost och sa tack och hej till hotellet. "Phew". Sedan begav vi oss for ytterligare tva besok hos familjen i omradet dar Serve (var organisation) jobbar.
Familjerna ager eller jobbar pa sockerodlingar och bor under sadana forhallanden som man ser pa tv och skakar av sig nar man byter kanal.
Tank dig att vara 5 stycken i familjen och leva pa 900 kr i manaden?
Tank dig att sova 3 stycken i en sang och mamman ar hoggravid sa snart ar de 4?
Tank dig att inte ha fonster? Huset fylls med mygg och insekter pa kvallarna.
Ormar och odlor halsar nog ocksa garna pa.
Allt som vi ar vana vid, som el, dusch, toalett, vatten, rena klader och mat pa bordet ar absolut ingen sjalvklarhet.
En uppsattning klader var.
Toaletten var ett hal i marken.
Duschen var en slang pa garden.
Ett av vara 4 hus hade el.
Elen gick till en tv och en stereo - det var lite av en chock att se en gammal 28tummare ta all plats pa koksbordet och hora den (i mina oron) falska sangen fran en lankesisk tjej fran bargsprangaren.
Smapojkarna i famlijen var stolta over allt och ville att jag skulle fota varenda pinal. Den roda platsblomman, kortet pa systern i klanning, deras Buddha-affish, deras sang som saknade madrass.
Ja, de ligger pa en traplanka.
Sjukvard och hygien ar overskattat och den inre friden ar svar att uppna.
Tank dig att din man/hustru har fortstort sina hander pa sitt jobb som murare. Han/hon kan inte jobba och ar den enda inkomsttagaren. Ingen sjukforsakring existerar och ingen sjuklon heller for den delen.
Sjukvard eller mat pa bordet - vad ar viktigast?
Och hur gor man om han/hon inte kan jobba igen?
Man forsoker pa alla satt och vis att fa in pengar.
900 kr kanske nu bara ar 500 kr.
Helt plotsligt insag jag vilken lyx jag lever i har hos min familj.
For att inte tala om hur jag har det hemma i Sverige. Trygghet.
Behover jag ens forklara?
Fy sjutton vad jag har det bra.
Elephantiiie
Aaaah nej, hela min panna haller pa att rasa!
Och jag som inte ens brande pannan?!
Nu ar jag rosaflackig och det ser hemskt ut.
Naja, tur att vi har nagra veckor kvar att branna oss pa.
Sola menar jag..
Dagen har varit lang. Jag kommer vara kortfattad, mycket kortfattad.
Vi borjade dagen med festival pa dovskolan.
Skonhetstavlingar, sockerfika och finkladda sma knottar som sprang omkring och ville visa upp sig.
Trots att vi sakert var kring 400 under samma lilla tak, var det sa tyst.
(Forutom mannen i kostym som gastade pa scenen till oss fa horande)
Nar alla de aldre barnen lekte pa garden var det sa tyst, spoklikt. Speciellt till skillnad fran de blindas skola som ar bredvid.
Slutet av arbetsdagen var vi i ett riktigt ghetto. Shit alltsa..
"Platsen som Gud glomde" - fascinerande och skrammande.
Vi testade ta taget hem, men skippade det forsta som kom da det var smockfullt. Nu menar jag inte att alla saten var upptagna, nej har hanger man ut fran dorrarna. Sisadar 4-5 stycken hangde ut fran varje dorr, helt galet!
Nu ska jag packa lite. Imorgon aker vi soderut, hemma pa lordagkvall igen.
Vi ska till en verksamhet for barn som var organisation har.
Det jag framforallt ser fram emot ar att vi ska till ett elefantbarnhem, pa safari och till na gruvor dar vi ska leta adelstenar. Sa vad vill ni ha for sten mina vanner?
Och jag som inte ens brande pannan?!
Nu ar jag rosaflackig och det ser hemskt ut.
Naja, tur att vi har nagra veckor kvar att branna oss pa.
Sola menar jag..
Dagen har varit lang. Jag kommer vara kortfattad, mycket kortfattad.
Vi borjade dagen med festival pa dovskolan.
Skonhetstavlingar, sockerfika och finkladda sma knottar som sprang omkring och ville visa upp sig.
Trots att vi sakert var kring 400 under samma lilla tak, var det sa tyst.
(Forutom mannen i kostym som gastade pa scenen till oss fa horande)
Nar alla de aldre barnen lekte pa garden var det sa tyst, spoklikt. Speciellt till skillnad fran de blindas skola som ar bredvid.
Slutet av arbetsdagen var vi i ett riktigt ghetto. Shit alltsa..
"Platsen som Gud glomde" - fascinerande och skrammande.
Vi testade ta taget hem, men skippade det forsta som kom da det var smockfullt. Nu menar jag inte att alla saten var upptagna, nej har hanger man ut fran dorrarna. Sisadar 4-5 stycken hangde ut fran varje dorr, helt galet!
Nu ska jag packa lite. Imorgon aker vi soderut, hemma pa lordagkvall igen.
Vi ska till en verksamhet for barn som var organisation har.
Det jag framforallt ser fram emot ar att vi ska till ett elefantbarnhem, pa safari och till na gruvor dar vi ska leta adelstenar. Sa vad vill ni ha for sten mina vanner?
Hotelliv +chokladbollar + orm = 6 april.
Hej!
Nu är det en ganska röd, chokladluktade tjej med flottiga fingrar som sitter här.
Det vill säga, en helnöjd tjej!
Klockan 9.30 kom vår röda tuktuk, där en liten charmig farbror i vit skjorta satt bakom ratten och log.
Mellan 10-16 har vi legat vid hotellets pool och slappat - u n d e r b a r t !
Jag har lyssnat på en radiokanal där de pratar engelska och spelar internationell musik. Allt ifrån senaste musiken till ja.. till exempel "Pretty fly(for a white guy)".
God mat, bokläsning, tystnad, vifta med tårna, lukta klor och Hawaiian
- jag njöt varje sekund!
Eller nej föressten, jag var med om en traumatisk händelse.
Det är en hel del svarta kråkor här, alldeles för många och de älskar hotellet för de vill svalka sin törst i hotellets fina pool.
Jag är ingen fågelälskare när de befinner sig på nära håll.
Och här är de inte rädda direkt och sätter sig gärna på stolen bredvid.
Så idag när en kråka satte sig och stirrade på mig sa jag "usch vad du är äcklig" och jag tror den förstod varje ord för när den flög iväg hoppade den som från stolen till mitt huvudet och tog sats därifrån. KLORNA SATTE SIG SOM I MITT HÅR! Istället för att skrika stod jag och stirrade och tog mig på håret. "Hände det där precis?"
Karma.
Klockan 16 kom vår chaufför igen och skjutsade oss till ett supermarket.
Där var det dags för vårt mission: hitta ingredienser till chokladbollar!
Det gick fortare och bättre än förväntat, men vi fick skippa vaniljpulvret.
Men hey: kaffe, havregryn, kokos, socker, smör och kakao fixade vi!
700rs betalade vi vår chaufför för resorna under dagen.
Alltså 40 svenska kronor. Sjukt!
Väl hemma var det dags för att göra chokladbollar.
Barnen och deras mamma tittade fascinerat på när vi satte igång och greja.
Här fanns inget mått eller våg utan vi körde på känsla.
"Efter behag" som farbror Melker säger i Saltkråkan när han saltar fisken.
Ingredienserna smakar lite annorlunda jämfört med de i Sverige.
Speciellt kakaon och smöret. Men tillslut, efter extra mycket kaffe för att få fram någon smak, lyckades vi gegga ihop en bra chokladbollesmet.
Till skillnad från farbror Melker lyckades vi riktigt bra!
Familjen tyckte nog det var kul att se oss gegga med händerna eftersom vi väljer att äta med bestick här fast det är vanligt att man äter med fingrarna.
Men allra roligast var nog att hjälpa till att rulla - och provsmaka!
Bor man i Sri Lanka är det bra med hund. Orädda hundar helst!
Dottern ropade på oss för att visa en grej utanför, hon såg själv lite skraj ut så jag frågade på en gång "spider?" och hon svarade "nooo..snake. dead snake."
Där på bakgården låg en död "Ratsnake" som en av hundarna i huset hade dödat.
Vad hände med den döda ormen?
Den brändes och flickan sa "Goodbye, hope you go to heaven".
Phew.. jag vet seriöst inte hur jag skulle reagera om en sån där slang kom krälande mot mig eller förbi mig. Då kommer ni höra mig ändå till Sverige tror jag.
Idag sken solen extra mycket.
Idag har jag fått en överdos av barnskratt, socker och lycka.
'
Eller vänta, kan man få för mycket av det sistnämnda?
Idag har vi besökt "Mouratuwa Social Service Society And Home For Elder".
Äldreboendet är en verksamhet som har kämpat på i 92 år och sedan 7 år tillbaka har förskolan funnits under samma tak.
Idag firade man i förskott "The national new year" som firas här den 14 april. Förskolan ska ha 3 veckors lov, så de tjuvstartade firandet.
Det var barnen som firade, medans de äldre satt i skuggan och tittade på.
Fast "gamlingarna" var inte dåliga på att spela trumma, klappa händerna och tjoa.
Inne på förskolan tog ett vitt långbord upp hela rummet.
Runt bordet satt små barn i sina finaste kläder. De såg ut som mörka små dockor och jag vet inte vem som var stoltast, barnen eller föräldrarna?
Barnen kommer från väldigt fattiga familjer, vilket jag inte trodde när jag såg dem i deras färgstarka klänningar, blommorna i håret och armringarna som dinglade runt deras taniga små armar - skenet kan bedra.
På bordet dukades det upp med massor av mat och fika som föräldrarna hade med sig. Mestadels fika.
Här gillar man inte socker, här ÄLSKAR man socker.
Eftersom kaffe inte är vanligt här har jag troligtvis snart tappat mitt koffeinsug.
Jag har inte druckit en kopp sen i onsdagsmorgon på planet påväg hit.
(första dagarna hade jag kaffedarr på morgonen och efter lunchen)
Istället kommer jag skaffa mig ett sockerberoende under dessa veckor.
Jag och Nina ansågs vara lika "höga" som snubbarna i kostym som var där, så vi skulle tända "the braslamp" med dem samtidigt som en fotograf ville fota oss hela tiden.
Braslamp, på singhalesiska "Potelpahana" är en stor guldstaty, där man längst ner sätter deras nationalblomma: Lotus. På de två andra stegen häller man i olja som man sedan tänder på.
Varför? "Light the humanity för all the day" - fick jag till svar.
Vi skulle sitta på första parkett och när det var dags för fika var vi de som skulle ta för oss först.
Fikat såg spännande ut, men smakade inte "godis", "namnam", "mumma" eller "gott" direkt. Som sagt, skenet kan bedra.
Vad sägs om en skapelse gjord av mjöl, pudersocker, vatten?
När man tuggar blir det ett vitt pulver i munnen och det smakar.. ja gissa?
Barnen roade sig med olika tävlingar.
"hoppa groda", "hoppa sopsäck", "slå sönder lerkrukor med färg i med ögonbindel", "måla dit grisens öga med ögonbindel" - i 32 graders värme.
Jag hamnade tillslut i skuggan hos ett gäng pantertanter som bad mig sätta mig göra dem sällskap. En av dem, skrynklig som ett russin, med "rullator" och knotiga fingrar pratade lite med mig på engelska. Jag måste erkänna att jag blev väldigt förvånad när hon frågade "your country? land?"
Sa jag att skenet kan bedra?
Vi ska tillbaka och hälsa på de äldre och barnen "på riktigt" efter deras lov.
Då kommer vi få se verkligheten, idag hade de en paus från den, idag sken deras sol extra mycket.
Tre små apor.
En liten stolt prinsessa, troligtvis hindu eller buddist med tanke på pricken.
Pojkar har på sig "sarama" - sarong/kjol-aktigt
Tanterna känner rytmen - på riktigt.
Bullan barnen ska försöka nå smakade precis som anisbröd.
Så ja, ett gott fikabröd fanns!
Grodorna ställer upp.
"Lightning the humanity for all the day"
Nyårstradition.
Cocomjölken ska koka över och därmed ska goda andar infinna sig.
Fridfullhet, godhet och lycka bubblar i grytan.
Socker, socker och socker.
'En stolt tjej med korsettaktigt i ryggen och magtröja
- och vi västerlänningar klär oss "olämpligt"..
Och en stolt pojke.
Jag fick mig en liten kompis.
och en till.
Panter-tanterna.
En söt liten dam.
Jag sett massvis med klänningar och kjolar som påminner mig om farmor
-
Vi fick med oss lotusblommor som luktar underbart!
Vår "pappa" köpte "king coconuts" åt oss att svalka oss med påväg hem.
Väl hemma tog vi vår första powernap.
Mina powernapar har en tendens att bli lite längre än tänkt.
Men jag var sååå trött..
..och det var inte bara jag som blev trött av de få intensiva timmarna.
Tease
Vädret i Colombo
Idag04 apr |
Imorgon05 apr |
Onsdag06 apr |
Torsdag07 apr |
Fredag08 apr |
Lördag09 apr |
Söndag10 apr |
Måndag11 apr |
Tisdag12 apr |
Onsdag13 apr |
Torsdag14 apr |
Fredag15 apr |
||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Max | Min | Max | Min | ||||||||||||||||||||
| 32° | 26° | 32° | 25° | 33° | 24° | 33° | 22° | 32° | 22° | 32° | 23° | ||||||||||||
Nu behöver ni inte längre oroa er, jag kommer inte frysa ihjäl.
Puss och godnatt!
Under solen finns det även evigt mörker.
Idag var vi först för skolan för döva, men eftersom vi redan hade varit där gick vi över till skolan för de blinda. Båda skolorna har tagit emot oss med öppna armar och visat oss allt, svarat på frågor, bett oss komma tillbaka och helst imorgon.
Jag tror båda skolorna har bra standard för att vara här.
Åtminstonde mycket bättre än skolan vi var hos i fredags och i lördags.
Natt och da och fortfarande inte i närheten av den svenska standarden.
Av någon anledning berör de blinda barnen mig mer.
Berör kanske är fel ord, men på något sätt gör det ännu ondare i hjärtat när jag möter de blinda barnen.
Jag vet inte hur jag ska förklara. Men tänk att leva i ett ständigt mörker?
Man har aldrig någon direkt trygghet.
Kan man vara säker på var man är? Vem man är med? Vad man äter? Vad man tar i?
Ögonkontakt är otroligt viktigt för mig och ögonen är det första jag lägger märke till.
Idag såg jag trasiga ögon, döda ögon.
Grumliga ögon som var blåaktiga, gulaktiga, helvita, blodiga.
Ögon som inte gick att öppna, ögon som for åt alla möjliga håll.
Ögon som stirrar rakt på mig - men de ser mig inte.
Vissa av barnen inte var helt blinda, utan de var "B2" eller "B3" - gravt synskakade.
En del kan exempelvis se skuggor.
Tanken slog mig när jag vandrade i solen påväg en av skolgårdarna.
"De döva barnen springer omkring. De leker, busar och skrattar.
De blinda barnen går fram, ibland väldigt långsamt och osäkert.
Hand i hand, eller ensam. Jag såg ingen skratta och atmosfären var ångestladdad. De döva barnen kunde se lyckliga ut, medans lyckan hos de blinda var just: blind."
förskola för blinda
"blindas matsal"
sänghinmmel eller myggnät?
blindskrift
en blind pojke som leker sig med en rullstol
"home for the homeless"
många av barnen, 75 % av de blinda och även många av de döva, bor på skolan
en fräschare toalett, faktiskt.
blinda flickor
(här har alla flätor)
Tänk, hade du varit blind hade du inte kunnat läsa det här.
Nä, vi kan inte förstå helt enkelt.
Nude.
Ikväll efter ännu en underbar middag, jag älskar maten här - fick vi vattenmelon.
Så gott! Naturligt! Och så fick vi våra älskade minibananer såklart.
De vet att jag avgudar dem så nu ligger de ofta på köksbordet.
Jag önskar verkligen att jag bodde i ett land där lokalproducerad frukt var möjligt!
Fast då skulle jag kanske inte uppskatta det lika mycket när jag reser?
Påtal om bananer - kolla min bikinilinje!
Nu ska jag krypa ner med myrorna i sängen.
Fy bubblan vilken bra och skön dag vi har haft.
Fy bubblan vilken bra och skön dag vi har haft.
Och en mysig och sjukt intressant kväll.
I love this!
En röd tjej säger.
1771 LKR, dvs 101 svenska kronor betalade jag för min underbara dag.
600 LKR, dvs 34 kr för att få ligga på lyxhotellet och njuta vid poolen.
En Strawberry daiquiri för 34 kr, en oxfilésallad för 42 kr och sedan tip och skatt på notan.
Maten var underbar och stället var så fräscht!
För en sekund glömde jag bort den färgsprakande, currydoftande(även sopluktande), energiska vardagen som befann sig utanför hotellets vita portar som vaktades av ett trettiotal vakter.
För en sekund glömde jag bort den färgsprakande, currydoftande(även sopluktande), energiska vardagen som befann sig utanför hotellets vita portar som vaktades av ett trettiotal vakter.
När vår chaufför kom och hämtade oss och körde oss för att köpa färsk frukt och vi stångades fram på de galna gatorna var vår verklighet tillbaka. Men vi älskar den!
Fatta, jag är i Sri Lanka!
Nu är jag röd, varm och nöjdast i världen!
(ni ska allt få se solens resultat sen)
Nils x 2
Har precis kommit hem från chefen för organisationen
Efter jag skrev mitt tidigare inlägg har vi hunnit med en hel del.
Vi spelade först fotboll med barnen på gården och lite handboll.
Mitt i allt får vi ett sms som avslutas med "Vi tar det sen, ni är ju ändå här på en timme". VA?!
Det visade sig att vi skulle mötas upp hos chefen för organisationen(där vi sedan ska bo i 2 veckor) för middag och planering. Grejen var att de hade missat att berätta det för oss när de bestämde det.
Tur att det är lite "manana" här och 1 timme blev istället 1,5 timmar - 2 timmar.
Hos familjen vi bor hos är det verkligen "no stress" som gäller.
Det var skönt att träffa Jannice och Anna igen. Vi ses knappt och dagarna, någon minut här och där, max.
Vi har i stort sett planerat färdigt vår resa i Sri Lanka.
En intensiv långtripp som börjar den 10e april och är hemma den 16-17:e.
En intensiv långtripp som börjar den 10e april och är hemma den 16-17:e.
Känns stressigt med allt som ska hinnas med, jag är riktigt glad över att ha någon extra vecka här i Sri Lanka sen. Troligtvis spenderar jag mesta tiden i Colombo och lite i Kandy. Medans mamma, pappa och mormor håller tummarna så hårt att de blir blåa och hoppas att jag väljer att komma hem tidigare.
Jag längtar verkligen efter att få sova. Min rygg har värkt i två dagar nu och jag skulle såååå gärna vilja träna! Promenad eller löpning, vad som helst. Bara lite rörelse! Sängen är stenhård och vi sitter en hel del. Vem bjussar på massage när jag kommer hem? Här är inte Thailand direkt, då minst 10 massörer finns runt knuten. Och här skulle jag få massagen med kläderna på..
Imorgon ska vi "ta in" på ett hotell över dagen.
Vi ska sola och bada "lagligt" - som jag har längtat!
Jag har inte fått färg alls eftersom vi är bara inne och påklädda.
BIKINIIIII - och inte någon långkjol här inte.
Freeeescht.
Nu ska jag krypa till kojs, men jag vill inte gå på toa. Nina avskräckte mig nyss.
Nina skulle precis gå och borsta tänderna, när hon öppnar dörren utbrister hon:
"Åh Nils! Nej.. två Nissar!!"
En trött och inte alls så imponerad Britta suckar
"Men för helvete.."
Som sagt, ute i naturen - inte hos mig.
Snart har väl Nilsarna barn också..
Det tar sig..
Hej!
Har precis tagit en dusch till ingen nytta.
Har precis tagit en dusch till ingen nytta.
Man är konstant småsvettig, fuktig och smutsig här. Mmmmys!
Låg en timme i solen, dock i bikini och linne, samt att vår "pappa" här i huset fick parkera sin skåpbil vid grinden för att han var rädd för att "the crowd" skulle komma.
Vi har fortfarande inte fått lämna gården än, förutom då vi ska iväg på till organisationen eller någon fältstudie. Då har vi skjutsning och hämtning. Än så länge är det ständig kontroll.
Men nu börjar vardagen styras upp lite ändå. Kommunikationen är bättre, eller ja, jag får ut mer och mer av människorna jag möter. Jag vet inte om det är jag som är mindre blyg eller om det är mitt språk som består av engelska, teckenspråk och kroppspråk. Säkert båda.
Jag har ett Sri Lankesisk telefonnummer och även mobilt internet.
Jag går omkring i långkjol och blus (jag ser ut som en nucka)
Jag har testat äta med fingrarna.
Jag skriker inte varje gång jag ser en spindel.
Jag har ätit curry till frukost.
Jag har vågat smaka på allt.
Och jag har inte blivit magsjuk än, pepparpeppar!
Varje dag skriver jag en lång dagbok i skol-syfte.
Jag ska snart sätta mig och skriva ner dagen och såsmåningom kommer det upp lite om allt här också.
Tillsvidare får ni lite bilder på Nils och vårt rum.
Min garderob.
Nu ska jag tvätta. För hand.
Här finns varken tvättmaskin, diskmaskin, dammsugare.
Men vi har fått en balja som vi kan tvätta i!
Sri Lanka calling
Hej!
Efter 27 timmars resande kom vi tillslut fram till huset som jag och Nina ska bo i de tva forsta veckorna har i Sri Lanka. Vi bor tillsammans med en familj. Mannen i huset jobbar pa organisationen vi ska vara pa. Hans fru ar en bedarande varelse med ett hjarta av guld och han har tva fantastiska barn som charmar mig hela tiden pa alla satt och vis.
Pojken ar 8 ar och flickan 12. Men de ser ut som 5 och 9 ar.
De ar verkligen sma har!
Och vackra. De ar otroligt vackra i det har landet!
Gyllene pepparkakshy och morka snalla ogon omringade av en svart skog av ogonfransar.
Nar vi kom fram till huset var det lite av en chock.
Har anvander man varken toapapper, tval och de aldre ater med fingrarna.
Vilket vi ska lara oss sasmaningom. Horde jag "desinfektionsmedel"?
Jag vet inte vilken "klass" denna familj raknas till.
Kanske medel? Fast i Sverige skulle vi absolut inte se det som medelklass.
Jag och Nina bor i barnens rum tror vi.
Vi har varsin sang. Harda sangar och min ar for kort - men gott sover vi!
I rummet finns aven en stor bla fallfardig garderob med en bild pa jungru Maria pa. Vi bor i en kristen familj dar kristna symboler syns lite har och dar. Vi pratade lite om religion igar med mannen i huset, det ar verkligen intressant att hora andras perspektiv pa saker och ting. Och ibland frustrerande.
Iaf..
Vi har tva sma byraer som ser ut att komma fran nagot kontor eller militaranlaggning.
En stor flakt i taket, en glodlampa som hanger ner mitt i rummet och ett stort fonster med galler.
Vi har en egen toalett som ar otroligt frasch om vi jamfor med resten av huset.
Dar duschade jag med en spindel idag. Det blev inte sa mycket duschande for min del, utan jag stod och forsokte fanga de iskalla vattenstralarna med handerna. Men jag skrek inte!
Vi har tva stycken hundar som verkar hata varandra.
Den ena ar skabbig och gammal - men saaa snall att den blir sot.
Den andra ar stilig, frasch och verkar inte ha en enda loppa - men livradd for oss.
Jag och Nina har aven ett eget husdjur - en odla som Nina har dopt till Nils!
Jag ar inte helt nojd over att han klattrar omkring pa vara vaggar i sovrummet eller pa toaletten. Jag vill hellre se honom pa grasmattan eller ha honom stirrande pa mig nar jag ska kissa.
Idag har vi hunnit med massor med saker!
Jag och Nina la oss ute for att lasa i solen, inte i bikini daremot (det ar inte okej har), sa det var liiiite varmt att ligga i shorts och linne i 32 grader, men naja.
Vi lyckades lasa ut oss!
Sa vi fick ligga i graset och lyssna nar telefon gick amok har inne.
Anna och mannen vi bor hos ringde for fullt.
Tillslut kom han hem och skrattade at oss.
Sedan har vi handlat klader, for kladerna vi har duger inte da vi ska vara "representativa" om vi halsar pa en skola exempelvis.
Nar vi kom in i kladbutiken borjade jag skratta och jag skratta manga ganger. Jag sager bara: BALKAN. Vilka klader, det var hemskt!
Vi fyra hade stora problem med att hitta nagonting som sag nagorlunda normalt och fint ut. Men kul var det!
Langklanning och blus stod pa listan.
Nar jag holl en limegron langkjol mot en beige blommig blus med knappar och hyshpysh (for att visa jannice hur hemskt det var) appladerar en av expediterna. Well.. nej jag kopte ingen limegron langkjol. Tillslut hittade vi svarta och jag hittade tva stycken otroligt sota transparenta blusar som jag lika garna hade kunnat kopa i Sverige! Det ar okej med transparent sa lange man har ett linne under.
1 kjol och 2 blusar kostade drygt 100 kr, om inte mindre.
Sedan har vi varit pa organisationen och traffat chefen.
Vi har planerat vara kommade dagar, diskuterat lite, bollat tankar och paborjat planeringen pa var intensiva langresa genom Sri Lanka.
De ar otroligt overbeskyddande har, det ar riktigt jobbigt.
Men de vill bara val. An sa lange far jag och Nina inte lamna garden.
Men sasmaningom ska vi fa borja ta oss fram sjalv.
Nu ska jag lamna datorn till Nina. Imorgon har vi kanske eget internet, eller rattare sagt pa vara egna datorer.
Och lankesiska telefonnummer!
Fick precis ett sjalvlysande armband av flickan, sa nu ska jag nog roa mig med dem lite. De ar inte alls lika blyga langre. Supermysigt!
Ta hand om er!
Efter 27 timmars resande kom vi tillslut fram till huset som jag och Nina ska bo i de tva forsta veckorna har i Sri Lanka. Vi bor tillsammans med en familj. Mannen i huset jobbar pa organisationen vi ska vara pa. Hans fru ar en bedarande varelse med ett hjarta av guld och han har tva fantastiska barn som charmar mig hela tiden pa alla satt och vis.
Pojken ar 8 ar och flickan 12. Men de ser ut som 5 och 9 ar.
De ar verkligen sma har!
Och vackra. De ar otroligt vackra i det har landet!
Gyllene pepparkakshy och morka snalla ogon omringade av en svart skog av ogonfransar.
Nar vi kom fram till huset var det lite av en chock.
Har anvander man varken toapapper, tval och de aldre ater med fingrarna.
Vilket vi ska lara oss sasmaningom. Horde jag "desinfektionsmedel"?
Jag vet inte vilken "klass" denna familj raknas till.
Kanske medel? Fast i Sverige skulle vi absolut inte se det som medelklass.
Jag och Nina bor i barnens rum tror vi.
Vi har varsin sang. Harda sangar och min ar for kort - men gott sover vi!
I rummet finns aven en stor bla fallfardig garderob med en bild pa jungru Maria pa. Vi bor i en kristen familj dar kristna symboler syns lite har och dar. Vi pratade lite om religion igar med mannen i huset, det ar verkligen intressant att hora andras perspektiv pa saker och ting. Och ibland frustrerande.
Iaf..
Vi har tva sma byraer som ser ut att komma fran nagot kontor eller militaranlaggning.
En stor flakt i taket, en glodlampa som hanger ner mitt i rummet och ett stort fonster med galler.
Vi har en egen toalett som ar otroligt frasch om vi jamfor med resten av huset.
Dar duschade jag med en spindel idag. Det blev inte sa mycket duschande for min del, utan jag stod och forsokte fanga de iskalla vattenstralarna med handerna. Men jag skrek inte!
Vi har tva stycken hundar som verkar hata varandra.
Den ena ar skabbig och gammal - men saaa snall att den blir sot.
Den andra ar stilig, frasch och verkar inte ha en enda loppa - men livradd for oss.
Jag och Nina har aven ett eget husdjur - en odla som Nina har dopt till Nils!
Jag ar inte helt nojd over att han klattrar omkring pa vara vaggar i sovrummet eller pa toaletten. Jag vill hellre se honom pa grasmattan eller ha honom stirrande pa mig nar jag ska kissa.
Idag har vi hunnit med massor med saker!
Jag och Nina la oss ute for att lasa i solen, inte i bikini daremot (det ar inte okej har), sa det var liiiite varmt att ligga i shorts och linne i 32 grader, men naja.
Vi lyckades lasa ut oss!
Sa vi fick ligga i graset och lyssna nar telefon gick amok har inne.
Anna och mannen vi bor hos ringde for fullt.
Tillslut kom han hem och skrattade at oss.
Sedan har vi handlat klader, for kladerna vi har duger inte da vi ska vara "representativa" om vi halsar pa en skola exempelvis.
Nar vi kom in i kladbutiken borjade jag skratta och jag skratta manga ganger. Jag sager bara: BALKAN. Vilka klader, det var hemskt!
Vi fyra hade stora problem med att hitta nagonting som sag nagorlunda normalt och fint ut. Men kul var det!
Langklanning och blus stod pa listan.
Nar jag holl en limegron langkjol mot en beige blommig blus med knappar och hyshpysh (for att visa jannice hur hemskt det var) appladerar en av expediterna. Well.. nej jag kopte ingen limegron langkjol. Tillslut hittade vi svarta och jag hittade tva stycken otroligt sota transparenta blusar som jag lika garna hade kunnat kopa i Sverige! Det ar okej med transparent sa lange man har ett linne under.
1 kjol och 2 blusar kostade drygt 100 kr, om inte mindre.
Sedan har vi varit pa organisationen och traffat chefen.
Vi har planerat vara kommade dagar, diskuterat lite, bollat tankar och paborjat planeringen pa var intensiva langresa genom Sri Lanka.
De ar otroligt overbeskyddande har, det ar riktigt jobbigt.
Men de vill bara val. An sa lange far jag och Nina inte lamna garden.
Men sasmaningom ska vi fa borja ta oss fram sjalv.
Nu ska jag lamna datorn till Nina. Imorgon har vi kanske eget internet, eller rattare sagt pa vara egna datorer.
Och lankesiska telefonnummer!
Fick precis ett sjalvlysande armband av flickan, sa nu ska jag nog roa mig med dem lite. De ar inte alls lika blyga langre. Supermysigt!
Ta hand om er!
