Nu är jag mer levande än död, tacka vet jag sömn.
Jag var typ en mobil utan batterier och sömnen var min laddare.
Oj, en filosofisk jag.

Sitter och tycker synd om min lilla Nalle som sitter och väntar på mamma.
Han ska iväg till djursjukhuset.
Tur att han inte vet vad som väntar honom,
undersökningar, nya människor, konstig lukt..munkorg?
Fast han kanske förstår, han kanske känner av mina spänningar.
Eller tycker att jag pussar på honom ovanligt mycket.
Nä, det kommer gå bra!

Nu ska jag möta upp Fia. (EMMA VAR ÄR DU?!)