Vilken bra kväll.
Efter jobbet kilade jag hem och kramade Nalle som verkade trött.
Tänkte ta mig lite kvällsfika(ajabaja) och pappa ger mig en bakad potatis med smögenröra, och vem kan säga nej?
Inte Britta Lindmark iallafall!
Ett dramatiskt cityakuten-avsnitt, grät ca 5min efter det var slut och tröståt glass.
Och jag kan fortfarande inte förstå vad jag tyckte var så himla sorgligt, denna gång var det rättvist, typ. När personen typ förtjänar att dö lite. Men vi vet ju, i'm such a crybaby.
Satt sedan och ville bli läkare och funderade på hur jag skulle fixa mina betyg.
Funderade fram bra svar jag kunde ha på intervjuen, så kanske jag skulle bli antagen på det sätt. Men tillslut insåg jag att..jag är knäpp.

En glad överraskning fick jag ikväll min älskade vän Emilia ringde från USA.
Vi satt och pratade om hur länge sen det var vi pratade med varandra...
...och insåg efter ett tag att det var förra veckan och inte förra månaden.
Men så blir det nog när man saknar varandra och gillar att surra.

Boston Tea Party fick mig sedan att torka tårarna och skratta istället.
Sen har 2½ men, my name is earl och scrubs fått roa mig. Vilket alltid funkar bra.

Fy vad jag har saknat en riktig tv-kväll i min sköna soffa.
Vilken otroligt bra och inte helt osocial kväll.
Ibland behövs det inte mycket för att lyckas..