Nä, nu får det vara slut på denna dag.
Har varit en tung natt, har kallsvettats och vaknat stup i kvarten.
Har varit för spänd för att somna om, så det blev inte så många timmar sömn.
Varför?
För att jag var nervös inför vaccinationen och stelkramps-sprutan.
Klockan 11.20 skulle jag vara på Åkerbäret och bli stucken, fy..

Som tur är så var det Sofias mamma som var vaccinsköterska.
Hon visste redan att jag var spruträdd, och av någon anledning så kändes det inte lika jobbigt som det brukar.
Tydligen hade jag inte rört en min, men det tror jag inte jag brukar göra.
Jag är alldeles för spänd och fokuserad att jag inte ens hör vad folk säger, och ett svar kommer sällan från mig, utan jag blir stirrig.
Däremot så var jag blek och lite skakis när jag väl kom till jobbet och hälsade på.
Men såhär lätt har det aldrig varit att bli stucken!

När jag tog stelkrampen i fyran så fick jag ta om den eftersom jag drog undan armen och bråkade.

Sen minns jag när jag skulle operera min stortå, eftersom den första lokalbedövningen gjorde så jäkla ont, så vägrade jag låta dem sticka den andra.
Så jag började flaxa med fötterna och vägrade lyssna. "Nehej-lalala"
Och min sprut-rädda pappa sa inte ett ord, han försökte inte ens.
Han var lika rädd som jag, tror jag.
Tillslut efter en hel del kylspray, så fick de faktiskt ta den andra.

Sen så är det så svår att ta blodprov på mig, vilket bör göras då och då pga att jag har dåliga blodvärden, perfekt.
Jag vet inte om det är för att jag spänner mig, men mina ådror rullar hela tiden undan, och det spelar ingen roll hur mycket de säger "slappna av" när de sitter där med nålen.
Mina blodådror syns inte i vanliga fall heller, knappt på händerna.
Så det blir oftast många stick. Men på senare tid har även detta gått bättre.

Kanske beror detta pga att jag tar en p-spruta var 3:e månad, vilket har varit ett måste för att motverka bildning av cystor.

Eller för att jag har lärt mig att ge insulin till andra. Fast jag skakar alltid liiiite,
men det är mest för att jag är rädd för att göra någon illa och när jag tar av nålen.

Eller så håller jag på bli vuxen...näääh.

..men jag kommer nog aldrig palla att se när andra tar sprutor,
det är värst av någon konstig anledning.

Stina säger:
undrar vad man ska bli när man blir stor 
b. säger:
jag ska bli en spruta
b. säger:
och sticka alla jag tycker illa om.

Nu ska jag, en nöjd Britta, krypa till kojs. Natti.