Okej.
Jag har inte alls mått tipptopp den senaste veckan.
Det beror på flera anledningar, och egentligen behöver jag inte förklara mig här.
Men jag vet att många undrar och det är ganska skönt att skriva av sig.
Så jag tänkte göra det så kort som möjligt.

Jag har fått ett ordentligt brännsår av en värmebehandling.
Jag hade någon/några nerver i kläm så jag kände inte att det blev för varmt(plus att jag kan ha reagerat på salvan).
Det hann gå så långt att det blev en brännskada som är både ytlig och djup.
Såret och nervklämmen resulterade i feber och obeskrivlig smärta dagarna efter.
Nu besöker jag vårdcentralen dagligen för omläggning och uppsikt.
Jag hoppas det läker bra och fort!
Det positiva är att själva skadan i axeln verkar ha bättrat sig nästan helt.
Och jag håller mig nog borta från värmebehandlingar, iaf då jag känner att känseln börjar avta..

---

Jag har upplevt ett känslokaos sedan jag fick veta att en person som har sedan 6 år tillbaka funnits i mitt liv mer eller mindre, på ett bra sätt och på flera dåliga sätt, har dött.
Min första riktiga kärlek.
Den första som fick mitt hjärta och den första som krossade det.
En person som har ställt till det för mig, men ändå lärt mig viktiga saker.
En person som gjorde att det tog år för mig att våga bli kär igen.
En person som var omöjlig att vara med, men svår att släppa.
En person som jag fått mig känna obehag varje gång jag har sett honom efteråt.
-Obehag som bestod av osäkerhet, irritation, agg och gamla känslor.
-Agg som grundas på kärlek och gamla känslor som en gång funnits.

Det är svårt att förklara hur jag känner.
Men mina vänner, som kan "våran historia", förstår mig mer eller mindre.
Och det har varit så skönt och jobbigt att få prata, gråta eller bara vara.
Som Stina sa: "Du blev alltid lite nykär när du såg honom"
- Ja, både och.

Det här känns ganska dumt att skriva om egentligen.
Eftersom det känns ganska privat, även om jag kan prata rätt öppet "oss".
Men framför allt för att jag inte hittar rätt ord och för att jag hade kunnat sitta i timmar och skriva och förklara hur och varför jag känner som jag känner.

Jag har suttit på Lunarstorm i några timmar och läst mina gamla dagboksinlägg från tiden då vi började träffas.
Inläggen bestod av pirr, kärleksförklaringar, medelanden till honom, förvirring, frustration och irritation.
Och många andra minnen från min tid som 15-16-åring dök upp.
Festande i smyg, längtan efter att gå ut 9:an, föräldrar som inte förstår - föräldrar som är underbara, sena nätter vid icq'n eller i telefonen, vänner(som alla finns kvar idag), första jobbet som solflicka och handbolls-skador.
Jag har fått le flera, flera gånger.

---

Men det är inte bara jag som har det tungt just nu.
Utan det är andra i min närhet som har det jobbigt.
Jag har så fina vänner och det sista jag vill är att se någon vara ledsen eller ha ont.
Det gör tusen gånger ondare än något sår på axeln.
Jag önskar jag kunde trolla och att det fanns ett fantastiskt lyckopiller som gjorde allting bra på en gång..
Mina öron och armar är öppna för er 24-7.

---

Kort sagt kan jag säga att jag har haft ont i både hjärtat och kroppen.
Jag har fortfarande ont i axeln, och jag har många tankar och frågor som snurrar i huvudet.
Men jag känner att det läker.

Framförallt så är jag glad över att ha så fina människor omkring mig.
Sms, mail, telefonsamtal, kramar och bara tanken att ni finns i mitt liv värmer.
Jag är lyckligt lottad!