Här är det tyst, och så förblir det ett tag.

Det är inte så att jag inte har tid.
Utan jag har inte motivation och lust att skriva.
Ett känslokaos har uppstått de senaste dagarna.

Och ibland är fasaden för tung att hålla uppe.
Jag är otroligt tacksam och glad över att ha fantastiska människor omkring mig som faktiskt förstår och stöttar mig.
Och jag har ett underbart jobb med underbara människor som har gjort den här helgen lättare på något sätt.

På återseende.