En långprommis imorse, trots snöovädret och -16.
Tur att jag hade klätt mig så väl, det var bara kinderna som frös.
Nu ni, nu kan jag börja träna nästa vecka!

Sitter här med en kopp varmt och starkt kaffe och njuter för fullt.
Tycker klockan går alldeles för sakta.
Klockan 11 ska Julia på ultraljud och se bebben.
Och för er som inte visste, er som jag inte har skrytit för,
så ska jag bli gudmor åt denna underbara lilla varelse.
Nu kan jag säga det utan att gråta.
När jag skulle berätta det för lillebror så började jag gråta,
och när jag skrev det till Fia, Stina.
Och som Stina säger "Vilken ära".
Jag är hedrad, lycklig och som ett barn längtar efter julafton,
längtar jag efter i sommar då det lilla livet är beräknad.

Och med tanke på vilken underbar vän och person Julia är,
så kommer hon bli en underbar mamma, det vet jag.
Jag är så glad över att hon är lycklig med sin Simon, snart sin nya lägenhet och sin lilla mage, det förtjänar hon mer än någon!