Jag utmanade ödet, som sagt.
Ikväll var mina ben som stockar.
Som en elefant påväg upp för en spiraltrappa.
Jag tog mig inte upp till toppen, noway.
Tanken slog mig inte ens.
Utan vid "Statyn" fick det bli stopp, jag blev rättare sagt lite rädd.
Påväg mot statyn så möter jag en bil.
Bilen blinkar och far in på trottoaren, blinkar och far in på trottoaren...och blinkar och far in på trottoaren.
Jag var säker på att någon satt och övningskörde.
Men jag hade fel, i bilen sitter bara en man.
Då får jag lite magont.
Jag springer tvärs över gatan in i en liten park, och han kör runt halva rondellen där statyn står och parkerar efter trottoaren och slår på blinkers.
Efter ett tag kliver han ut och ställer sig vid bilen.
Jag försöker som gömma mig i parken och hukar mig ett tag.
(2 katter kommer och gör mig sällskap)
Sen börjar jag fundera över om han behöver hjälp med bilen.
Ja, hursomhelst så har jag inget där att göra.
Så jag börjar gå nerför parken, bakom ett stängsel..sakta, sakta.
När jag väl skulle vara framme vid vägen var jag beredd på att spurta.
Tror ni inte han hinner höra mig?
Jo, jag hör hur det knastrar till och ser att han vänder sig om och ser mig.
Då kommer spurten!
Små-stegen smattrar, och jag bryr mig inte alls om nedförsbacken.
Mannen sätter sig i bilen och kör runt rondellen. "Fan!"
Jag har en bit försprång, men inser att jag borde gömma mig.
Så jag ställer mig som i en buske eller vad man ska kalla det,
och väntar på att bilen ska komma runt kurvan.
Kommer han? Nej, tur det.
Så jag fortsätter springa.
Och då kommer han, jajomensan.
Som tur är ser jag stora vägen, där bussar passerar och lite fotgängare.
Mannen stannar vid stora vägens korsning, med bilen i riktning mot höger och tittar på mig, och jag viker av mot vänster.
Tvärs över gatan.
Möter en buss och 2 turister.
Jag fortsätter springa på andra sidan trottoaren och åt fel riktning(för mannen)
Och han svänger äntligen till höger.
Adrrrrenalin, och lite magont.
Lite rädd blev jag, okej, ganska mycket rädd.
P a r a n o i d.
But hey, ingen skada skedd.
Och som sagt, mina elefantben smattrade nerför backen.
Good work!
(mamma, bli inte orolig nu, det där kan hända vemsomhelst, närsomhelst)
Som en elefant påväg upp för en spiraltrappa.
Jag tog mig inte upp till toppen, noway.
Tanken slog mig inte ens.
Utan vid "Statyn" fick det bli stopp, jag blev rättare sagt lite rädd.
Påväg mot statyn så möter jag en bil.
Bilen blinkar och far in på trottoaren, blinkar och far in på trottoaren...och blinkar och far in på trottoaren.
Jag var säker på att någon satt och övningskörde.
Men jag hade fel, i bilen sitter bara en man.
Då får jag lite magont.
Jag springer tvärs över gatan in i en liten park, och han kör runt halva rondellen där statyn står och parkerar efter trottoaren och slår på blinkers.
Efter ett tag kliver han ut och ställer sig vid bilen.
Jag försöker som gömma mig i parken och hukar mig ett tag.
(2 katter kommer och gör mig sällskap)
Sen börjar jag fundera över om han behöver hjälp med bilen.
Ja, hursomhelst så har jag inget där att göra.
Så jag börjar gå nerför parken, bakom ett stängsel..sakta, sakta.
När jag väl skulle vara framme vid vägen var jag beredd på att spurta.
Tror ni inte han hinner höra mig?
Jo, jag hör hur det knastrar till och ser att han vänder sig om och ser mig.
Då kommer spurten!
Små-stegen smattrar, och jag bryr mig inte alls om nedförsbacken.
Mannen sätter sig i bilen och kör runt rondellen. "Fan!"
Jag har en bit försprång, men inser att jag borde gömma mig.
Så jag ställer mig som i en buske eller vad man ska kalla det,
och väntar på att bilen ska komma runt kurvan.
Kommer han? Nej, tur det.
Så jag fortsätter springa.
Och då kommer han, jajomensan.
Som tur är ser jag stora vägen, där bussar passerar och lite fotgängare.
Mannen stannar vid stora vägens korsning, med bilen i riktning mot höger och tittar på mig, och jag viker av mot vänster.
Tvärs över gatan.
Möter en buss och 2 turister.
Jag fortsätter springa på andra sidan trottoaren och åt fel riktning(för mannen)
Och han svänger äntligen till höger.
Adrrrrenalin, och lite magont.
Lite rädd blev jag, okej, ganska mycket rädd.
P a r a n o i d.
But hey, ingen skada skedd.
Och som sagt, mina elefantben smattrade nerför backen.
Good work!
(mamma, bli inte orolig nu, det där kan hända vemsomhelst, närsomhelst)
Kommentarer
Postat av: stinita
VA?"?"? omg, men lät skumt att han skulle åka just då och göra som han gjorde!!! scary!
Postat av: Kajsa
GAAAAAH! Herregud, verkligen tur att inget hände!
Trackback