Ni som känner mig vet att jag gillar apor.
Äh, jag älskar apor!
Det har jag gjort så länge jag minns.

Och när jag läste detta så var det med blandade känslor.

Visst, det är i forskningssyfte.
Det kan hjälpa forskningen inom Parkinsons och ALS.
Blahaablaha.


"Hälsotillståndet för Hisui, Wakaba, Banko, Kei och Kou ska inte på något sätt vara försämrat med den nya genen enligt forskarna."
-Visst, än så länge är det ett happy ending.
Fast nä, ändå inte.

Självklart, det är bra att det forskas fram åtgärder inom sjukdomar.
Men till vilket pris?
För inte är det ett happy ending varje gång, knappast.

Gick in på Forska Utan Djurförsök, och läste runt lite.
"Fortfarande utnyttjas miljontals djur i försöka varje år - bara i Sverige."
(närmare 7 miljoner faktiskt)

"Det finns ingen statistik över hur många av djurförsöken som är plågsamma, men hundratusentals djur genmodifieras varje år för att få olika sjukdomar, utsätts för operativa ingrepp, injiceras eller tvångsmatas med kemikalier eller utsätts för stress."

"I en omfattande studie från 2007 analyserade man 221 studier där man använt över 7.100 djur i forskning om behandlingar för sex olika sjukdomar. Resultaten visade att i över hälften av djurförsöken misslyckades man med att förutse effekterna på människa"

Men jag läste även:
"De flesta djurförsök görs för människans skull, för att forska om mänskliga sjukdomar, samla kunskap eller skydda oss från farliga kemikalier och miljörisker. Ett fåtal djurförsök görs för att få mer kunskap om djuren själva, för att ge dem ett bättre liv eller hitta behandligar för deras sjukdomar."

"Fortfarande utnyttjas över hundra miljoner djur i försök varje år runt om i världen. Djurförsök som det oftast inte finns alternativ till ännu. Med en ökad satsning på att utveckla moderna forskningsmetoder skulle många fler djurförsök
kunna ersättas."

- Jag hoppas verkligen på att "modernare forskningsmetoder" utvecklas i rasande fart och såsmåningom förbjuder djurförsök och tar över dess plats.
Drömma kan man alltid göra.

Nu tänker ni
"Äter du kött?" "Har du väskor/skor av skinn?" osv.
Svar: Ja.
Jag är ingen kött-fantast, eftersom jag har lite problem, främst med rått kött.
Jag skulle inte äta kanin, hund, katt, apa osv.
Och jag vet, kossor, grisar och kycklingar, även fiskar, är också djur.
Jag har inget bra svar på varför jag känner så. Det är inte vettigt.
Jag är så dum och hoppas att djuren jag äter(det lät hemskt), verkligenverkligenverkligen, slipper lida. Naiva lilla flicka.
Nej, inte ens det är en ursäkt!

Djurförsök: Ja eller nej?
Om jag måste välja så: Nej.

Men då slår tanken mig, tänk om någon nära mig skulle bli väldigt sjuk
Och för att kanske kunna bota sjukdomen, så måste man forska fram en lösning, och det är via djurförsök.
Hur ställer jag mig då?
Det är nu mitt nej faller, det är nu jag vill säga ja.
Skulle inte ni?

Sen började jag såklart spinna vidare i att om jag var apmamman.
Och att hon också har känslor, och ja, det spårar ut. Men det är även sant.

Som jag sa, det är blandade känslor.
Och jag säger nej, tills det drabbar mig och jag vinner på att säga ja.
Fy vad hemskt.

En sak är säker, jag skulle aldrig kunna tänka mig att jobba med djurförsök.
Och jag skulle absolut kunna tänka mig att stödja en organisation som Forska Utan Djurförsök.

Usch så jobbigt det blev.. godnatt.