Nu tänkte jag förklara.
Jag vet, jag är rätt kryptisk ibland när jag skriver.
Och jag skriver att jag lovar att förklara "sen" vad jag jag menar osv.
Jag vet!

För rätt länge sen, iallafall dryga månaden, så skrev jag att jag hade ett dilemma. Mer skrev jag inte.
Jag tänkte ta tag i det nu, och förklara mig.
Ska försöka fatta mig kort, men försäkerhets skull, ta en sväng på toan, hämta en kopp kaffe och sätt dig till rätta.
Klar?

Såhär ligger det till.
Jag flyttade hit till Barcelona för att jag behövde omväxling.
Min vardag i Boden höll på att ta livet av mig, ungefär.
Jag var rätt bitter och otroligt less.

Här i Barcelona trivs jag otroligt bra.
Staden är lagomt stor, och vacker.
Det vimlar av olika restauranger, så det är bara att välja efter behag och pris.
Det vimlar av affärer, museum, nöjen, mysiga parker, kafén osv.
Det vimlar av uteställen, barer, finns något hak för alla när det gäller musik, stil, pris, ålder etc.
Kort sagt: Det är lördag hela veckan här!

Men självklart finns det negativa sidor också.
Jag hade så gärna velat kunna förstå och tala spanska, jag kan lugnt ifrån grunden. Och ja, jag vet att detta ligger på mina axlar och ingen annans.
Sen så trivs jag inte att jobba som telefonförsäljare.
(ingen är förvånad misstänker jag)
Sen jag bytte kampanj så trivs jag mycketmycketmycket bättre, men ändå så tycker jag inte om grejen att ringa.

Iallafall.
Jag och Sofia bor i en kanonmysig lägenhet, bra läge och bra hyra.
580€ i månaden, ekl. el och vatten, så drygt 600€.
Vilket är jättebilligt för att vara här!

Sofia har sökt in på en utbildning till hösten, och ska hem i slutet av juli.

Nu kan jag börja förklara mitt dilemma. Är ni kvar?

Eftersom Sofia ska hem i juli så blir jag kvar med en hyra på 600€
Inte lätt att klara med en grundlön på 822€, innan skatt.
Visst jag kan ta in en inneboende här.
Men ska jag vara ärlig så vågar jag inte ta in vem som helst.
Skulle tex. datorn vara borta en dag när jag kommer hem så är den det.
En polisanmälan skulle inte hjälpa ett schmack.

Och alla som man känner här nere har antingen redan åkt hem,
eller så planerar de flesta en hemresa i slutet av sommaren.

Så alternativet för mig är att söka billigare bostad, dvs söka ett rum.
Sure, det verkar finnas rätt bra rum har jag hört.

Men då fortsätter historien.
Jag pallar inte jobbet så länge till, jag har jobbat i drygt 2 månader snart.
Och planerar att sluta i slutet av juni.
Så då blir jag arbetslös, och några andra jobb för en icke spansk-talande finns inte.
Dvs. jag har inte råd att bo här.

Då slog tanken mig att jag skulle ta studielån och plugga spanska här.
För att lära sig spanska själv är inte lätt har jag märkt.
Fast jag känner mig ändå osäker.

Jag har sökt in på universitet till hösten, ja ni minns, 20 stycken.
Jag panik-sökte i nästan sista sekund.
Och vad gjorde jag då?
Jag trodde inte att själva "prioriteringen" var så viktig.
Så jag klickade lite hej vilt, "1,2,3.."
Och tydligen så är det så att man inte kommer som in på alla som man kan komma in på, och sedan välja vilken man vill gå. Vilket jag, i mina drömmar, hoppades på.
Så antingen får jag tacka nej tills jag får den jag vill.
Eller söka om till nästa vår.
Jag har inte koll riktigt helt på vart jag vill bo eller vad jag vill läsa.
Och motivationen finns kanske inte helt.

Iallafall, kära vänner, den 30 juli kommer jag hem till Boden igen.
Att bo här arbetslös är omöjligt, att jobba kvar är omöjligt.
Så jag kommer hem och landar.
Den största anledningen till detta är ändå Julias och Simons bebis.
Mitt blivande gudbarn, som är beräknad den 15e juli.
Tiden går så fort, och jag önskar verkligen att jag fick känna på magen.
Verkar vara en riktig Messi(kille eller tjej) där inne!

Jag har redan löst jobb tills jag kommer hem, vilket känns skönt.
Så får jag ihop en liten kassa.
För det är nu vi kommer in på min andra plan, äru med?

Jag har en plan, en tanke iallafall.
Mitt egna sparkonto jag har sparat ihop har blivit rätt länsat.
Men om vi säger såhär, sen maj förra året har jag besök:
USA, Kambodja, Göteborg 3 ggr, Sthlm 2 ggr, Uppsala 1 gång och nu Spanien.
Och ni vet, "man måste få unna sig", är ett uttryck jag gärna använder.
Äh, jag tänker inte ursäkta mig!

Men jag skulle vilja fylla på sparkontot, pga 2 anledningar.
Första anledningen är min kommande höst.
Jag hade velat jobba och resa, eller egenligen bara resa, men det går inte.
Jag och Henke har spanat in en galet billigt Berlin-resa.
Muse spelar i Oslo i nov och resorna dit var också billiga.
Och jag vill till Vietnam.
Och jag hade velat plugga spanska här i Barcelona också.

Vore ganska bra att passa på att resa innan jag börjar plugga.

Så, nu vet ni, eller ja.
Framtiden står som ett stort frågetecken, ännu en gång.
Och det är frustrerande, spännande och fritt.

Jag ser fram emot att träffa alla igen i Boden,
men jag ser inte fram emot att byta Barcelona mot Boden.

Men en sak är säkert, jag har en underbar sommar att se fram emot.
Ni ska få höra sen. Men vi tar en paus nu va?

...överlevde ni?