Jag är såååå trött.
Och mätt!
Vi har grillat(okej, Erik och Jim har grillat) rödvinsmarinerad och honungsmarinerad fläskfilé, till detta hade vi sallad gjord på färska rödbetor, fetaost, ruccola, purjo och galiamelon + tzatziki och grekisk lantbröd.
Ett glas rosé till det och vi ska avsluta det hela med Elins hemmagjorda bananglass.
UNDERBART!

Elin har besök i helgen från Halmstad. Hennes bror och hennes kompis/ex är här <--där har vi årets i-landsproblem.
"Ex".
Alltså, när slutar man kalla någon för ex?
Jag menar, om man är (bra) kompisar efter man har gjort slut och det har gått flera år sen man har gjort slut. Måste man kalla personen för ex?
"Ex" känns som stämplat. Typ som någonting lite negativt, någonting som är historia - någonting som HAR varit.
Förstår ni?

Jag kände ju Gustav innan jag blev tillsammans med honom.
Och vi är jättebra kompisar idag.
Kompisar - och ex?
Nu om någon frågar vem Gustav är så svarar jag typ:
"mitt ex - men vi är jättebra kompisar idag"
Vad är grejen med det?

En gång ex alltid ett ex?
Jag ser som ex som någon som man var tillsammans med, sedan tog det slut och man förblev som inte kompisar. Man kan säga att det ströks som ett "X" över personen. En person som inte har sån stor betydelse i ens liv, tillskillnad från en kompis.
Därför känns det lustigt att sätta "ex och kompis" i samma mening.
Men ex kan ju som ses som någonting positivt i "ex och kompis", att man ändå kan fortsätta vara kompisar trots att själva "förhållandet" har tagit slut och att man har som ett "förhållande" som kompisar nu istället.

Och i vissa fall kanske det är aktuellt att lägga in att personen är ens ex + kompis.
Tex om det är någon man "dejtar" som frågar..

Äsch, ni hänger med?
Hur funkar det egentligen?
Om vi säger att jag är 60 år och är fortfarande kompis med tex Gustav och någon frågar: "vem är Gustav?"
Ska jag svara "mitt ex(för 40 år sen) men vi är bra kompisar idag" ?