Idag får vi tända det andra ljuset.

Andra advent med barmark och tre plusgrader. Jag minns ett år när jag var liten och jätteorolig för att snön inte hade kommit när det började närma sig jul. Jag hade för mig att det inte kunde vara julafton utan snö - och klart jag ville ha julafton!
Den 23e december började de efterlängtade snöflingorna falla från himlen och den 24e öste det ner med snö. Jag var lättad och tomten tog sig fram trots snökaoset.

Om ni får välja:
Snöfritt eller snokaos på julafton?

Jag, som inte är något direkt fan av snö eller kyla (läs: vinter) väljer snöskaos.

December får gärna vara vitt. Julen SKA vara vit. Sedan kan våren börja kika fram såsmåningom i januari.

Jul och snö hör ihop i min värld. Det är därför jag har svårt att se mig själv i exempelvis Thailand över jul, hör och häpna.

Jag vill ha julstöket, doften av nejlikor, kanel, kardemumma och ingefära. Mandarinkartonger. Det fina pappret runt blodapelsinerna. En barrande gran med mammas gamla julpynt. Ätandet av chokladpraliner vid julklappsöppningen, trots matkoma. Tjuvkikandet in i främmande fönster för att beundra eller beklaga julpyntet. Skumtomtar och tovade tomtar. Mammas vörtlimpa. Pappas köttbullar. Den skalade mandeln i glöggen hos mormor. Julaftonsfrukosten med hela familjen samlad. Kaoset innan avfärden till mormor. Lyckliga farmor. Fisksidan på julbordet. Alla kramar, all kärlek.

Finns detta i Thailand?
Ah, säkert doften av kryddor. Curry?
Men kärleken, släkten och familjen och ATMOSFÄREN som jag vill ha finns inte bland palmerna, utan i lilla Boden.

Sååå, snö vill jag ha!
Helst nästa måndag. (Eller en fin och pudrig snö som är körvänlig, eftersom vi åker till Umeå i helgen med släp.)

Nu ska vi fortsätta mysa här på jobbet med julmusik, pepparnötter och glögg.