Life is good sometimes.
Ikväll har jag ännu en gång gråtit på crosstrainern, efter 80 minuter och en fantastisk handbollsmatch kom tårarna när det var 1 min och 30 sekunder kvar av matchen. Vi har världens bästa målvakt och en jävla vilja helt enkelt.
Och viljan smittade av sig. Knät känns, javisst, men bara efter träningen.
Inte lika illa som förra veckan heller för den delen.
(Det här kommer gå bra!)
Sitter just nu och väntar på min kära granne Anna som ska komma hit med nybakta bullar lagomt till Click. Vilken tur jag har va?
Nybakta bullar + en rolig film + en "ledig" dag imorgon (föresläningsledig iaf).
Kommentarer
Trackback
