Ikväll händer det: jag får kramas med Henke!
Vi har inte setts på 4 månader(!!!), vilket nästan är rekord. Nästan lika länge som när jag fick för mig att flytta till Barcelona. Inget rekord att jubla över då det är skittrist att inte ses. Men det känns inte som att han har varit borta så länge av någon konstig anledning. Jag hoppas vi slutar med att få för oss att sticka iväg från varandra såhär - det är ju himla onödigt.

Ikväll blir det som det ska vara: middag och mys.
Vi har så mycket att ta igen - munnarna kommer gå i ett.
Imorgon äter vi frukost ihop framför tv'n.
Ja som sagt: precis som det ska vara.


Sista middagen i Montenegro, 2010.
Bruna, fräscha, glada - trots att jag hade en "friterad korv" på tallriken.