Lymfkörtelinflammation it is
Vi glömmer det tidigare inlägget; Pretty in pink - "Jag är inte en sån som känner efter så mycket eller är sjuk. Ordet "vila" har inte riktigt fallit mig i smaken, förutom bakis-söndagar.", "Pigg, nöjd och mör!".
Ptja, jag fick äta upp det där dagen efter, i söndags alltså.
På lördagen började jag känna av en knöl under hakan/sidan av halsen, trodde det var halsmandeln som var svälld men jag hade inte ont i halsen, utan knölen var bara öm.
Vaknade natten till söndagen och kände att knölen gjorde riiiiktigt ont.
Skakade av mig smärtan på morgonen och begav mig till jobbet.
Där möttes jag av oroliga ansiktsuttryck och febern kom som en bomb.
Tillslut skickades jag hem (läs: till jourcentralen) med hög feber, knölen hade växt och smärtan gick ner efter halsen och bakom öronen. Jag var som i en dvala i mina 3 timmar på jourcentralen. 2 lekande kändes som 22 barn och tillslut slog jag av allt och minns inte så mycket mer. Förutom den där jäkla clownen som var där.
Jag hatar clowner.
"Den är ju som en clementin", sa läkaren som också såg sådär orolig ut eftersom han inte kunde komma åt och känna på vad det var som var svällt eftersom knölen var så stor. Sen var jag inte så kommunikativ, jag har nog aldrig varit så trött, likgiltig och svag på ett läkarbesök. Jag stirrade mest och han fick ta om en hel del två gånger.
FAKTISKT, så kändes inte ens sticket i fingret(!!!) och jag ryckte varken till eller hann börja må illa - det mina vänner borde få en första sida.
Hur som helst: med 40 graders feber, penicillin och en godispåse stupade jag i soffan med "lymfkörtelinflammation", förhoppningsvis.
(Jag blev nog inte kvitt med basiluskerna förr förra helgen)
Jag somnade med 40 graders feber och vaknade med 36,7 igår morse.
Hur sjukt är inte det? Kroppen är helt otrolig.
Tacka vet jag penicillin, trots allt.
För att inte tala om godis! I söndags var godis "ecstasy på lösvikt".
Jag hade inte ätit på ett dygn och skulle hålla mig vaken för att pappa skulle få i mig lite middag: så jag åt godis. Som en energibomb, 38 koppar kaffe, ja ni fattar - jag höll mig vaken trots febern, smärtan och alldeles för lite sömn.
Nästa gång ska jag tipsa läkaren om godis.
Nu då?
Ja igår vaknade jag ju feberfri och knölen är betydligt mycket mindre.
Den är kvar och den är öm. Men till skillnad från söndagen är den ingenting!
Så jag är på benen och eftersom jag är lite dålig (läs: sämst) på att vila så bakade jag semlor igår och bjöd hit syster med sambo och min farbror och hans fru. Jag gjorde t.o.m egen mandelmassa för första gången - och definitivt inte den sista!
Té med Maja och ett besök till MIO hann jag också med.
Egentligen skulle jag börja med ett löparträningsprogram igår, suuurt.
Men nu hinner nya skor komma och så får jag sätta igång det nästa måndag istället.
Tappar däremot en vecka, men ja.. "hälsan går först".
...fast vart det inte "smärta är svaghet som lämnar kroppen"?
Nja, nä, nu ska jag bli frisk på riktigt.
Kommentarer
Trackback
