Inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Våffelkvällen ställdes in och jag spenderade eftermiddagen på vårdcentralen och sen sjukhuset. Jag skulle vilja kalla mig själv fröken smörpapper med maximal otur.
För er som vill veta:
(förlåt att jag inte svarar när ni ringer, var inte oroliga!)
MEN, febern har avtagit och smärtan i buken är inte på max hela tiden, utan de värre kramperna kommer och går, medans det onda alltid finns kvar.
I tisdags satte jag in en hormonspiral. Jag var inte den tuffaste tjejen på jorden, utan smärtan tog kål på mig då jag nästan svimmade och fick sedan ligga i fosterställning på toalettgolvet i någon timma. Den värsta smärtan avtog under eftermiddagen så jag kunde "glatt" bege mig tillbaka till jobbet, där vissa oroliga ansiktsuttryck och kommentarer mötte mig. "Äh!"
Igår vaknade jag och kände mig betydligt bättre.
Men, vid halv9 på jobbet började jag få ont, vilket jag hade hört att man kunde ha i några dagar. Vid 11 var det outhärdligt. Jag frös, hade ont i hela buken och ryggen. Febern var ett faktum och jag kunde knappt gå.
På vårdcentralen tog de hand om mig på bästa sätt, jag fick gå före alla och jag hann träffa sjuksköterska, läkare, barnmorska, ta prover och undersökas på mindre än en timme - sen skickades jag till Sunderbyn.
Vad har jag nu dragit på mig?
Infektion och även inflammation i livmodern. Samt någon ökad vätska.
Ryggen är paj och smärtan i buken är hemsk.
"Maximal otur, det här händer ytterst sällan" - Men såklart händer det mig! Få se nu.. Jag avslutade en antibiotikakur för mindre än tre veckor sen för någon himla lymfhistoria och nu detta.
Jag ska knapra 15 tabletter om dagen i 10 dagar (till en början).
"Du kommer troligtvis må illa av båda antiobiotikorna"
- han hade rätt.
Magen är utslagen, aptiten har dött och illamåendet kommer i omgångar.
Emellanåt känner jag mig rätt dåsig och däckar lätt - det är skönt.
Men sen vaknar jag upp och vill spy - då är man ynklig.
MEN, febern har avtagit och smärtan i buken är inte på max hela tiden, utan de värre kramperna kommer och går, medans det onda alltid finns kvar.
Jag sover i stort sett hela tiden, tv:n står på mute för ljudet tar för mycket energi.
Telefonen har gått på högvarv och jag orkar inte prata. Men ni ska veta att jag lever och ja, här har ni förklaringen till varför jag en aning offside.
Jag drömmer om att vara tillbaka på jobbet imorgon eftersom det känns otroligt jobbigt att missa så mycket av utbildningen. Men, än så länge känns det tveksamt.
Den värre smärtan ska avta senast mot helgen, annars "måste" jag upp igen, och det vill jag inte. Håll en tumme! Sen håller vi en extra tumme över att jag mår finemang när behandlingen går mot sitt slut nästa vecka, annars måste jag upp ändå. Så: "Snälla kropp, bit nu på dessa hemska piller.."
Krya på mig helt enkelt.
Kommentarer
Postat av: stina heter jag
Krya på geeenast!!!
Trackback
