Kanske begår jag ett misstag,
men jag måste få vara själv, allt blev bara orealistiskt och förvirrande.
Vem är Britta Lindmark egentligen?
Vad vill jag?

Det känns lite som att jag precis tagit bort stödhjulen på cyklen.
Det är spännande, lite ostabilt och jag kanske faller då och då.
Men jag kliver upp igen, blåser på såren och så blir det spännande igen.

Men att det hela plötsligt blev svart eller vitt gjorde allt svårare.
Jag vill inte tappa dig.
Dåligt samvete har jag inte, utan jag tycker mest att det är synd.

Nä..jag blir inte klokare av att sitta övertrött och nostalgi-lyssna på musik.
Utan nu ringer jag Emilia och skrattar åt oss.