Hipp hipp..
idag flaggar jag och firar två favoriter:
världens finaste och bästa Erik.
(idag blir min stora lillebror hela 20 år, sinnes..)
och
min fina vän Stina (Nilsson).
Plan.
Hej!
Ytterligare en långkväll som spenderas på jobbet
Solen skiner och kaffekokaren smattrar häftigt på slutspurten.
Bikinin är på och jag har en bra bok bredvid mig.
Jag jobbar väl inte ihjäl mig direkt..
Balkongen är mitt i smeten så jag kan ha uppsikt ifall en till "bensinman" kommer.
Jag tror att Anders Behring massaker (som jag inte kan sätta ord på) - kan leda till en del igångtrigganden hos andra.
Men jag väljer att inte ens gå igång på detta ämne.
Istället sitter jag och planerar nyår, sisådär 5 månader i förväg.
Ni har väl också börjat?
Word.
Nyss hemkommen från en kvällspromenad med Stina.
Två hönor som har knatat i 9,5 km utan en tyst stund.
Jag förstår inte att vi aldrig har slut på samtalsämnen?
Jag börjar dagen att skratta med Stina och jag slutar dagen på samma sätt.
Vilken himla tur jag har!
Jag tänkte dela med mig av varför jag började skratta imorse:
Igår kväll satt Stina i mitt kök och drack en yogurt.
Stina: Åh den här nya smaken var asgod!
(Visar upp en drick-yoggi)
Britta: Vilken smak är det?
Stina: "touch of ..rika"
(Jag rynkar på näsan och Stina ser förvånad ut)
Grejen är att jag trodde hon sa "touch of paprika" och tyckte att det var väl lite väl skumt. SÅ skumt att jag inte ens bad om att få smaka.
Imorse när jag läste hennes blogg hyllade hon "touch of AFRIKA"
- polletten ramlade ner.
Stina som trodde jag blivit rasist, bara sådär, fick pusta ut (och skratta i några minuter) när jag berättade hur det låg till.
Det lustiga är att hon varken konfronterade eller ifrågasatte min reaktion i köket.
"så tänkte jag att du tänkte på små negrer och att det var konstigt".
Det lustiga är att hon varken konfronterade eller ifrågasatte min reaktion i köket.
"så tänkte jag att du tänkte på små negrer och att det var konstigt".
Det lustiga är när man berättar om någonting sånt här i efterhand, upplevs det aldrig lika kul som det gjorde för oss just då.
Ni skrattar säkert inte lika mycket som vi gjorde.
Ni kanske inte ens tycker det är kul.
Ni vet när man vill typ förklara något som man upplevt som var helt fantastiskt?
Det kanske var vackert, roligt, hemskt, skrämmande osv..
Kanske någonting man hörde, såg, kände.
Det går som aldrig att sätta ord på det där man verkligen vill få fram.
Ibland önskar jag verkligen att jag kunde spola tillbaka tiden och visa på riktigt.
Då skulle jag visa er solnedgången i Negombo i Sri Lanka där barnen spelade fotboll på stranden och alla bekymmer var bortblåsta för stunden.
Eller när fågeln jagade mig i barkspåret.
Eller när min lillebror drog ner badbyxorna på en man i glasskön på badet som han trodde var pappa.. och det var det inte.
Eller när ett rum bubblar av så mycket känslor och ord som bara väller ut - att man i efterhand inte kan berätta vad som kändes och sas.
Ni skrattar säkert inte lika mycket som vi gjorde.
Ni kanske inte ens tycker det är kul.
Ni vet när man vill typ förklara något som man upplevt som var helt fantastiskt?
Det kanske var vackert, roligt, hemskt, skrämmande osv..
Kanske någonting man hörde, såg, kände.
Det går som aldrig att sätta ord på det där man verkligen vill få fram.
Ibland önskar jag verkligen att jag kunde spola tillbaka tiden och visa på riktigt.
Då skulle jag visa er solnedgången i Negombo i Sri Lanka där barnen spelade fotboll på stranden och alla bekymmer var bortblåsta för stunden.
Eller när fågeln jagade mig i barkspåret.
Eller när min lillebror drog ner badbyxorna på en man i glasskön på badet som han trodde var pappa.. och det var det inte.
Eller när ett rum bubblar av så mycket känslor och ord som bara väller ut - att man i efterhand inte kan berätta vad som kändes och sas.
Och även om man kan berätta, blir det aldrig samma sak.
Ord är bara ord.
Jag älskar ord, men de är ganska fjuttiga.
Men de kan vara starka, göra ont och leda till missförstånd.
De kan vackra och tillsammans göra underverk.
Men när jag tänker efter är de som sagt: ganska fjuttiga.
Själva stunden, händelsen, känslorna, kroppspråket, atmosfären.
Man måste vara där ibland för att förstå.
Tänk jag använder ord just nu och jag kan inte ens förklara vad jag menar.
Vet jag ens det själv?
Jag hade kunnat spåna vidare på det här hur länge som helst.
Är det dags att sova nu kanske?
Kanske.
True colors
Crea diem
Ganska kryptiskt att slänga in en bit av en låttext bara sådär?
Speciellt med tanke på torkan här..så jag tänkte skriva av mig lite. Typ.
Hursomhelst, hej!
Idag är det den 26 juli och det innebär att sommaren snart är slut.
Det har börjat lukta höst ute på kvällarna och jag tror den tropiska hettan har begett sig till Indien igen.
Sommarrean har pågått sedan juni och höstnyheterna lockar med sina varma färger, mysiga stickningar.. Men seriöst, ni hade väl kunnat vänta ett tag till?
Jag vill ha fyra veckor till av juli.
Jag vill ha minst tio lediga helger i mina Bodenvänners sällskap.
Jag vill ha fler loppslördagar i Gammelstan.
Mer kaffekoppar i kyrkstugan.
Mer kvällspromenader.
Jag vill ha varma kvällar då bara ben fortfarande är aktuellt.
Jag vill vingla hem efter gatorna i fint sällskap under en orange/rosa himmel.
Jag vill känna doften av grillat.
Mer myggbett - om jag så måste.
Mer puls av rädslan för getingar - om jag så måste.
Men..
Snart får jag tända ljus och gå omkring i min mjukisdress igen.
Men vart jag kommer att tända ljus i höst och trippa omkring i myset vet jag inte.
Jag vet varken ut eller in och jag blir inte klokare ju mer jag tänker på det.
"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det."
- Nalle Puh - A.A Milne
Någon socionom verkar jag inte bli.
Det är ett eget val och jag önskar jag hade lyssnat på magkänslan redan vid ruta ett, åtminstonde vid ruta två och tre.
Ibland behöver man inte ge saker en chans.
Och ibland borde man inte ge upp för lätt.
Jag tänker inte gå in på varför jag "hoppar av" och vad som är plan B.
Egentligen hoppar jag inte av, hoppas jag.
Jag vill låsa utbildningen, bara för att.. för att det känns bättre så.
Vem vet, kanske lämnar jag WO i december, kastar in handduken och accepterar att jag inte kommer bli klokare och fortsätter socionomutbildningen?
Plan B, Plan C, Plan D, E, F, G, H...
Jag vill allt och ingenting.
Illusioner.
Drömmar.
Vilja. Våga.
Sedan finns det ord som "måste", "borde"..
..men jag har inte riktigt förstått vad de betyder?
För att tala i klarspråk:
Jag har höstångest, jag har framtidsångest och jag skulle ge min högra hand för att just denna sommar få ta en paus från verkligheten.
Hoppa tillbaka till sommaren 2007 då studentmössan prydde mitt huvud och jag hade hela världen framför mina fötter.
Jag har fortfarande världen framför mina fötter - men jag verkar snubbla omkring en hel del, med avbrott då jag vinglar av lycka då och då.
Men vet ni vad?
Det blir vad man gör det till.
Det är bara jag som kan göra mina egna val.
"Crea dien", skapa dagen - istället för att fånga dagen.
Imorgon är det den 27e juli, på torsdag den 28e juli och så vidare.
Hur mycket jag än vill - kan jag inte stanna tiden.
Den går framåt - även om jag står still.
Speciellt med tanke på torkan här..så jag tänkte skriva av mig lite. Typ.
Hursomhelst, hej!
Idag är det den 26 juli och det innebär att sommaren snart är slut.
Det har börjat lukta höst ute på kvällarna och jag tror den tropiska hettan har begett sig till Indien igen.
Sommarrean har pågått sedan juni och höstnyheterna lockar med sina varma färger, mysiga stickningar.. Men seriöst, ni hade väl kunnat vänta ett tag till?
Jag vill ha fyra veckor till av juli.
Jag vill ha minst tio lediga helger i mina Bodenvänners sällskap.
Jag vill ha fler loppslördagar i Gammelstan.
Mer kaffekoppar i kyrkstugan.
Mer kvällspromenader.
Jag vill ha varma kvällar då bara ben fortfarande är aktuellt.
Jag vill vingla hem efter gatorna i fint sällskap under en orange/rosa himmel.
Jag vill känna doften av grillat.
Mer myggbett - om jag så måste.
Mer puls av rädslan för getingar - om jag så måste.
Men..
Snart får jag tända ljus och gå omkring i min mjukisdress igen.
Men vart jag kommer att tända ljus i höst och trippa omkring i myset vet jag inte.
Jag vet varken ut eller in och jag blir inte klokare ju mer jag tänker på det.
"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det."
- Nalle Puh - A.A Milne
Någon socionom verkar jag inte bli.
Det är ett eget val och jag önskar jag hade lyssnat på magkänslan redan vid ruta ett, åtminstonde vid ruta två och tre.
Ibland behöver man inte ge saker en chans.
Och ibland borde man inte ge upp för lätt.
Jag tänker inte gå in på varför jag "hoppar av" och vad som är plan B.
Egentligen hoppar jag inte av, hoppas jag.
Jag vill låsa utbildningen, bara för att.. för att det känns bättre så.
Vem vet, kanske lämnar jag WO i december, kastar in handduken och accepterar att jag inte kommer bli klokare och fortsätter socionomutbildningen?
Plan B, Plan C, Plan D, E, F, G, H...
Jag vill allt och ingenting.
Illusioner.
Drömmar.
Vilja. Våga.
Sedan finns det ord som "måste", "borde"..
..men jag har inte riktigt förstått vad de betyder?
För att tala i klarspråk:
Jag har höstångest, jag har framtidsångest och jag skulle ge min högra hand för att just denna sommar få ta en paus från verkligheten.
Hoppa tillbaka till sommaren 2007 då studentmössan prydde mitt huvud och jag hade hela världen framför mina fötter.
Jag har fortfarande världen framför mina fötter - men jag verkar snubbla omkring en hel del, med avbrott då jag vinglar av lycka då och då.
Men vet ni vad?
Det blir vad man gör det till.
Det är bara jag som kan göra mina egna val.
"Crea dien", skapa dagen - istället för att fånga dagen.
Imorgon är det den 27e juli, på torsdag den 28e juli och så vidare.
Hur mycket jag än vill - kan jag inte stanna tiden.
Den går framåt - även om jag står still.
Right
And now it's bound to be a heartbreak situation
But I can't help it if I'm helpless everytime that I'm where you are
You walk in and my strength walks out the door
Say my name and I can't fight it anymore
Oh I know, I should go
But I need your touch just too damn much
It might be a mistake
A mistake I'm making
But what you're giving I am happy to be taking
'Cause no one's ever made me feel the way I feel when I'm in your arms
They say you're something I should do without
They don't know what goes on when the lights go out
There's no way to explain
All the pleasure is worth all the pain
But I can't help it if I'm helpless everytime that I'm where you are
You walk in and my strength walks out the door
Say my name and I can't fight it anymore
Oh I know, I should go
But I need your touch just too damn much
It might be a mistake
A mistake I'm making
But what you're giving I am happy to be taking
'Cause no one's ever made me feel the way I feel when I'm in your arms
They say you're something I should do without
They don't know what goes on when the lights go out
There's no way to explain
All the pleasure is worth all the pain
På papper.
"Sockertoppar, hallonhjärtan, snuttevänner.."
Vad gör ni här egentligen?
Vad gör ni här när inte jag är här?
Om sanningen ska fram, och ja det ska den tydligen i sommar
(syftar på plågan av Eric Amarillo.. eller var det Oskar Linnros? Eller var det..?)
- har jag inte haft lösenordsskydd för att jag har skrivit en massa hemlisar och bara gett lösenordet till de som jag vill ska ha tillgång till mina tankar.
Nejdå, jag har bara tagit en paus.
Jag har ingen bra ursäkt till detta avbrott, men jag förstår om ni är ledsna.
Jag kan inte lova er en förbättring.
Jag trodde att en paus skulle leda till att jag kände en saknad till den här bloggen, att vi skulle hitta tillbaka till varandra.. men jag hade fel.
Istället har jag börjat träffa andra bloggar, jag testar mig fram, känner efter.
Men det är inte över än.
Fast jag erkänner, jag tänker inte på dig varje dag.
Jag glömmer bort att du finns och jag minns inte att jag ska ha längtat efter att smattra ihop ett inlägg här på hela sommaren.
Vill man så kan man - jag vill helt enkelt inte.
Anledningen till att jag skriver just nu är för att jag tänkte ge er en liten puss för att ni är här oftare än vad jag är.
(ni borde sluta med det, det finns mycket vettigare att titta på, typ nelly.se)
That's why the call me Slim Shady
I'm back.
Eller?
