Crea diem
Ganska kryptiskt att slänga in en bit av en låttext bara sådär?
Speciellt med tanke på torkan här..så jag tänkte skriva av mig lite. Typ.
Hursomhelst, hej!
Idag är det den 26 juli och det innebär att sommaren snart är slut.
Det har börjat lukta höst ute på kvällarna och jag tror den tropiska hettan har begett sig till Indien igen.
Sommarrean har pågått sedan juni och höstnyheterna lockar med sina varma färger, mysiga stickningar.. Men seriöst, ni hade väl kunnat vänta ett tag till?
Jag vill ha fyra veckor till av juli.
Jag vill ha minst tio lediga helger i mina Bodenvänners sällskap.
Jag vill ha fler loppslördagar i Gammelstan.
Mer kaffekoppar i kyrkstugan.
Mer kvällspromenader.
Jag vill ha varma kvällar då bara ben fortfarande är aktuellt.
Jag vill vingla hem efter gatorna i fint sällskap under en orange/rosa himmel.
Jag vill känna doften av grillat.
Mer myggbett - om jag så måste.
Mer puls av rädslan för getingar - om jag så måste.
Men..
Snart får jag tända ljus och gå omkring i min mjukisdress igen.
Men vart jag kommer att tända ljus i höst och trippa omkring i myset vet jag inte.
Jag vet varken ut eller in och jag blir inte klokare ju mer jag tänker på det.
"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det."
- Nalle Puh - A.A Milne
Någon socionom verkar jag inte bli.
Det är ett eget val och jag önskar jag hade lyssnat på magkänslan redan vid ruta ett, åtminstonde vid ruta två och tre.
Ibland behöver man inte ge saker en chans.
Och ibland borde man inte ge upp för lätt.
Jag tänker inte gå in på varför jag "hoppar av" och vad som är plan B.
Egentligen hoppar jag inte av, hoppas jag.
Jag vill låsa utbildningen, bara för att.. för att det känns bättre så.
Vem vet, kanske lämnar jag WO i december, kastar in handduken och accepterar att jag inte kommer bli klokare och fortsätter socionomutbildningen?
Plan B, Plan C, Plan D, E, F, G, H...
Jag vill allt och ingenting.
Illusioner.
Drömmar.
Vilja. Våga.
Sedan finns det ord som "måste", "borde"..
..men jag har inte riktigt förstått vad de betyder?
För att tala i klarspråk:
Jag har höstångest, jag har framtidsångest och jag skulle ge min högra hand för att just denna sommar få ta en paus från verkligheten.
Hoppa tillbaka till sommaren 2007 då studentmössan prydde mitt huvud och jag hade hela världen framför mina fötter.
Jag har fortfarande världen framför mina fötter - men jag verkar snubbla omkring en hel del, med avbrott då jag vinglar av lycka då och då.
Men vet ni vad?
Det blir vad man gör det till.
Det är bara jag som kan göra mina egna val.
"Crea dien", skapa dagen - istället för att fånga dagen.
Imorgon är det den 27e juli, på torsdag den 28e juli och så vidare.
Hur mycket jag än vill - kan jag inte stanna tiden.
Den går framåt - även om jag står still.
Speciellt med tanke på torkan här..så jag tänkte skriva av mig lite. Typ.
Hursomhelst, hej!
Idag är det den 26 juli och det innebär att sommaren snart är slut.
Det har börjat lukta höst ute på kvällarna och jag tror den tropiska hettan har begett sig till Indien igen.
Sommarrean har pågått sedan juni och höstnyheterna lockar med sina varma färger, mysiga stickningar.. Men seriöst, ni hade väl kunnat vänta ett tag till?
Jag vill ha fyra veckor till av juli.
Jag vill ha minst tio lediga helger i mina Bodenvänners sällskap.
Jag vill ha fler loppslördagar i Gammelstan.
Mer kaffekoppar i kyrkstugan.
Mer kvällspromenader.
Jag vill ha varma kvällar då bara ben fortfarande är aktuellt.
Jag vill vingla hem efter gatorna i fint sällskap under en orange/rosa himmel.
Jag vill känna doften av grillat.
Mer myggbett - om jag så måste.
Mer puls av rädslan för getingar - om jag så måste.
Men..
Snart får jag tända ljus och gå omkring i min mjukisdress igen.
Men vart jag kommer att tända ljus i höst och trippa omkring i myset vet jag inte.
Jag vet varken ut eller in och jag blir inte klokare ju mer jag tänker på det.
"Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det."
- Nalle Puh - A.A Milne
Någon socionom verkar jag inte bli.
Det är ett eget val och jag önskar jag hade lyssnat på magkänslan redan vid ruta ett, åtminstonde vid ruta två och tre.
Ibland behöver man inte ge saker en chans.
Och ibland borde man inte ge upp för lätt.
Jag tänker inte gå in på varför jag "hoppar av" och vad som är plan B.
Egentligen hoppar jag inte av, hoppas jag.
Jag vill låsa utbildningen, bara för att.. för att det känns bättre så.
Vem vet, kanske lämnar jag WO i december, kastar in handduken och accepterar att jag inte kommer bli klokare och fortsätter socionomutbildningen?
Plan B, Plan C, Plan D, E, F, G, H...
Jag vill allt och ingenting.
Illusioner.
Drömmar.
Vilja. Våga.
Sedan finns det ord som "måste", "borde"..
..men jag har inte riktigt förstått vad de betyder?
För att tala i klarspråk:
Jag har höstångest, jag har framtidsångest och jag skulle ge min högra hand för att just denna sommar få ta en paus från verkligheten.
Hoppa tillbaka till sommaren 2007 då studentmössan prydde mitt huvud och jag hade hela världen framför mina fötter.
Jag har fortfarande världen framför mina fötter - men jag verkar snubbla omkring en hel del, med avbrott då jag vinglar av lycka då och då.
Men vet ni vad?
Det blir vad man gör det till.
Det är bara jag som kan göra mina egna val.
"Crea dien", skapa dagen - istället för att fånga dagen.
Imorgon är det den 27e juli, på torsdag den 28e juli och så vidare.
Hur mycket jag än vill - kan jag inte stanna tiden.
Den går framåt - även om jag står still.
Kommentarer
Postat av: sara
Helt rätt att låsa utbildningen om du skulle hitta gnistan igen. du gör rätt som inte tvingar dig att bli ngt du inte vill!. Vi är unga & hur fan ska man kunna eta i förväg vad man vill bli förens man provat? Allting löser sig förr eller senare hittar man sitt !=)Pusss & massvis med kramar!
Trackback
