Jag vet att jag har det bra, men jag tänker på det allt för sällan.
Att mobilen krånglar, kan verka som ett världsproblem.
Jag har tak över huvudet, en säng att ligga i,
inte en främmande man stönande över mig på golvet på ett äckligt motell.
Jag har en stadig inkomst som räcker till det jag behöver och vill ha.
Jag har fått gå i en bra skola, där utbildning, mat, umgänge var självklart.
Jag kan resa och se världen, njuta och leva livet.
Jag har chansen att utbilda mig till vad jag vill jobba med.
Jag har själv fått välja vad jag vill göra med mitt liv.

Att som 9-åring bli såld som prostituerad till ett främmande land.
Att inte få träffa sina föräldrar igen!
Att bli sjuk, utan att kunna göra något åt det.
Att inte lära mig läsa, skriva eller få utbilda mig till det jag vill jobba med.
Att inte kunna njuta av sin barndom.
Att inte kunna bestämma vad man vill göra med sitt liv.
Att leva i ständig rädsla, smärta, svält och oro.
..känns så oerhört overkligt.

100 kr är ju bara en struntsumma.
Med tanke på hur mycket man lägger i månaden på "strunt".
Jag ringer för flera hundra kronor i månaden, samtal som i många fall är oviktiga.
Köper kläder som ligger med prislappar på i månader, ibland för alltid.
Äter den mat jag tycker om, luncher på stan, goda middagar och dyr choklad.
Går på bio, tränar, kör bil fast cykla skulle gå fortare.
Så ärligt talat, 100 kr mer eller mindre märks inte på kontoutdraget i mitt fall.
Och jag tror inte detta bara gäller mig.

100 kr i månaden kan tex räcka till:

• att låta fyra flickor gå i skolan under ett helt år eller
• att vaccinera sex barn mot de sex vanligaste barnsjukdomarna eller
• att utbilda 22 ungdomsledare i hur man skyddar sig mot hiv/aids.

Dvs. saker som är livsviktiga, inte för mig, men för miljoner andra.
Vi vet att vi i Sverige har det så oerhört bra, vi fattar nog inte hur bra vi har det.
Att leva som de flesta gör i tredje världen, är för oss bara en mardröm.
Men för flera miljoner människor är det en verklighet.

Äh, jag hade kunnat skriva i flera timmar..
Jag har länge sagt att jag borde bli världsförälder, men bara skjutit upp det.
Nu har jag blivit världsförälder, vilket jag borde ha blivit för länge sen.
Är det inte din tur nu?