Min mamma är helt underbar.
Pålitlig, trogen, hjälpsam..äh
Jag kan inte egentligen förklara hur bra hon är.
Hur förklarar man en människa med ord?

Men, hon ställer verkligen upp.

Idag har jag haft en dålig dag.
Jag har haft många dåliga dagar.
Jag ryter, söker inte ögonkontakt, pratar inte, är otrevlig i allmänhet.
Hon vet att jag inte menar något illa, det känns som att hon vet hur jag känner...
..hon ser hur jag känner. Och jag vet att hon inte gillar när jag är deppig.
Utan indirekt stöttar hon mig mer än någon, utan att dra problemen ur mig.

---

Idag har hon gett mig mycket hopp och glädje i min deppiga stund.

Imorgon ska jag till Luleå och jag hade tänkt möta upp Fia där.
Behövde lite smakråd och ville göra något av min lediga dag.
Dock så slår Sofia klackarna i taket ikväll och jag tänker inte tvinga upp henne eftersom hon ska orka med ännu en kväll imorgon!
Så mamma tyckte vi skulle ta en dag i Luleå, vilket vore mysigt.

Sen så berättade jag om en liten spontan-resa som kan bli av i slutet av oktober.
Var beredd på ett negativt eller lite tvekande svar.
Typ "Har du inte lite väl mycket bollar i luften?" "Ska du inte flytta?"
Men, hon tyckte att jag absolut skulle åka. Helt klart!
Jag blev förvånad och ännu mer peppad!

Och idag när jag fick veta att jag inte fick rummet jag verkligen ville ha i Göteborg så gav jag upp. Eller nä, men det brast kan man säga. Efter 4 månaders letande.
All motivation sjönk ner till botten.
"jag kommer aldrig få någon lägenhet"
Jag som har varit så pepp, har sakta börjat låta alla "nedslag" slå ner mig.
Ikväll var det min mamma som lyfte upp min motivation igen och
förklarade att det går att lösa.
Hon som tidigare har varit skeptiskt mot min flytt, försöker nu få mig att kämpa och hjälper mig att göra det.
Hon vet att jag behöver denna förändring för att må bättre.
Och när jag inser hur mycket hon vill att jag ska vilja,
så vill jag ännu mer!

Men det bästa är ändå att jag alltid kan prata med henne.
Även om hon inte håller med, tycker det jag säger är dumt eller liknande.
Så lyssnar hon alltid. Och hon dömer inte, utan hon försöker förstå.
Ikväll efter maten satt jag och ventilerade utan stopp.
Jag kände att jag hade så mycket skit som behövde ut.
Skit som egentligen inte har någon betydelse.
Ett helt ointressant och gnälligt samtal egentligen, men hon lyssnade, gav mig enkla svar och råd, och efter samtalet kändes allting mycket bättre.
Så plötsligt sprack min sur-bubbla jag hade haft sen lunch.

Jag hade kunnat skriva mååånga exempel på vilken fin vän och mamma jag har.
Men nu handlade det just om denna dag..denna skit-dag.
När jag har en sådan dag,
så känner jag av dessa guldkorn hon ger mig ännu mer!


Tack mamma!

Sen så har jag en underbar pappa också,
men idag är jag sådär extra "jag har världens bästa mamma".