Paus.
Jag måste få berätta om min gårdagskväll.

Jag klagade på att det var repris på Criminal Minds,
och sen kommer ännu ett avsnitt jag sett flera gånger.
Så jag ger upp, kokar te och kryper ner och njuter av Reid.
När det är reklam så börjar jag blippa runt,
vips så ser jag Piper Perabo från Coyote Ugly..och inser att det är Coyote Ugly jag ser på! En sekunds lycka, tills jag inser att det är de sista 5 minuterna jag ser på...
Men, jag hann med:
"So tell me...What do you do when you realize all your dreams have come true?"
Och fick gråta någon skvätt.

Vid 24-tiden begav jag mig hemmåt från jobbet.
Jag går över Åhléns-parkeringen med lillebror i telefonen, och plötsligt så hör jag en smäll.
Erik hörde den också. "VAD var det där?"
Sen så ser jag en farbror ligga på marken, helt stilla med rullatorn bredvid.
Jag ska göra historien kort.
Jag inser ganska snabbt att farbrorn är otroligt påverkad och min bror är inte alls nöjd med att jag är där själv och ska hjälpa honom.
Så han är snabbt på plats eftersom de var i närheten med bilen.
När farbrorn får syn på Erik så blir han aggressiv.
"Varför blev han aldrig arg på dig Britta?" - Sånt är ju omöjligt.

Jag ringer och rådfrågar mamma som säger att vi ska ringa 112.
Så jag fick ringa mitt första 112-samtal!
Haha jag är så himla mogen..för det var superspännande!
"Hejsan, Britta Lindmark här.." - Braaa Britta.

Och under samtalet så åker farbrorn i marken igen, ordentligt.
Så jag blir kopplad till polisen, som sedan kommer.
Så dramatiskt var det.

Nä, men jag hade inte sovit gott av att lämna honom,
med tanke på att han slog sig rätt bra när han föll,
och han mådde inte alls bra heller.

Det som stör mig är att jag vet att jag inte var ensam om att se honom, eller höra honom falla.
Jag var minst 100m bort.
Jag väntade säkert 3 minuter innan jag gick fram.
Och jag tror nog ingen annan hade gjort det, för ingen stannade till.

Nåja, jag fick sova gott iaf.