Jag sitter här med ett leende på läpparna och pratar med lillebror.
Jag är så otroligt stolt över honom!

Han är en sån otroligt fin människa på många sätt.
Han är fantastisk med människor. Lugn, omtänksam och tålmodig.
Han dömmer inte någon.

Han är en sån människa som ska jobba med människor,
man trivs i hans närhet och det är inte bara jag som tycker det.

Idag ringde en enhetschef inom omsorgen, där Erik har haft praktik.
Han är egentligen för ung för att jobba där i sommar, eftersom han fyller 18 först den 29 juli.
Och nu ges ingen dispans.

Men de trivdes så bra med honom, tydligen.
Det pratades om att han skulle få jojbba ändå, genom att gå bredvid någon,
vilket jag inte kan förtså att man lägger pengar på.
Men det är viktigt med bra och passande personal i vissa områden så.
Och han måste verkligen vara omtyckt!
Jag har aldrig tidigare hört någon som är under 18 och inte utbildad som blivit erbjuden att få jobba inom den typ av omsorg.
Jag är stolt. Och jag kan säga det 10000 ggr.

De kommer att få slåss om honom.
Redan när han var som solpojke där jag jobbade, så ville de att han skulle få dispans och börja jobba, eftersom de tyckte om honom så mycket.
Han får alltid så bra omdömen.

Att de kontaktar honom sådär.. jag är stolt.
Då måste man få skryta, så ni vet.
Och nu saknar jag honom ännu mer!