Alltså..

I lördags tog vi oss en sväng på stan i Umeå.
Jag köpte mig en tröja/tunika från H&M som startade lördagens i-lands problem eftersom jag redan hade en outfit för kvällen med mig.
Så hipsvips har jag beslutångest, som inte blir lättare när Hanna håller på en klänningen och Anne på andra.

Hursomhelst, tillslut väljer jag min nya tunika och vågar(efter lite tjat) ha på mig mitt nya guld hårband.
Jag har varit ganska tveksam och inte riktigt fallit för den trenden.
Och jag kände mig som en liten guld-hippie.

Men ingen påpekade min hippie-look, mer än att jag var fin!
"Haha, Henke som blev kallad för pochahontas när han var hippie"
Så jag var nöjd och glad, tills vakten på corona säger:
"Och här kommer pocahontas!"

Och av någon anledning så blev jag helkinkig och bara stirrar på honom.
"Nej men jag menar att du är jätte-söt!"
Mina kompisar tycker att det är jätte-kul och jag ser ut som att jag har ätit en citron, eller 10.
"Det var precis det jag inte ville höra..!"
Vakten ropar någonting efter mig, men jag bara går och drar med mig Anne som inte alls begriper sig på min reaktion.
"Varför sa du inte tack?!"

Anne förklarar att Pocahontas är snygg och jag börjar tillslut skratta.
Jag inser att jag blev sur bara för att Henke blev så sur över att han blev kallad för Pocahontas när han i själva verket var utklädd till en hippie.
Men jag var inte ens utklädd till en hippie(även om jag kände mig som en), och pocahontas är ju snygg!

..och nu i efterhand så inser jag att pocahontas inte alls har något hårdband.
Men banne mig, jag var lika pocahontas ändå.



..det här kändes viktigt.