1 missat samtal på telefonen.
Ett okänt men ändå ett nummer som jag kände igen.
Och när jag hörde rösten på röstbrevlådan så stannade hjärtat en sekund.
För att sedan ta flera skutt i rad.

Det var en sommarflirt från 2008.
Åh, jag måste ta mig tid att berätta om den där någon gång..
Den där dj'n med den fantastiska dialekten, svår att förstå men ack så charmig.
Oj vad jag har saknat den där rösten.
Det var den första jag hörde på morgonen och den sista jag hörde på kvällen i någon månads tid.
Någon månads tid tills jag insåg att i mitt lilla kaos så fanns det bara plats för mig själv.

Långa telefon-samtal och pirriga sms trivdes jag med.
Något mer var jag inte villig eller redo att ge, så det sprack.
Nu, ett år senare så ringer han och vi kan prata som att det var igår vi pratade sist.

Och jag blir fortfarande, lite pirrig och röd om kinderna.