- Det var vad jag sysslade med inatt.

Vips så kastar en farbror sin lunga(som såg lite ut som ett hjärta) i marken och går därifrån.
Han är arg och nervös.
Så jag tar upp lungan, får lite råd av min manliga kollega, och letar upp mannen som har satt sig i baren.
Där i baren satt en tjej(som jag inte tyckte om när jag var liten) och en kille.
De sitter och tvingar farbrorn att hets-röka.
Jag blev jättearg och började predika om hans lunga.
Han blir lika arg och tar tag i sitt öl-glas.
Min manliga kollega är tillbaka bakom mig rygg och försöker lugna mig.
Men icket, jag tar tag i öl-glaset och slänger det i marken.

("Oj, vad stark jag är")
Farbrorn blir nog lite rädd och går med på att transplatera en ny lunga.
Så han får följa med oss.
Mina plast-handskar är för stora så vi knyter fast dem med gummiband runt handlederna och min sjukhusrock var lite för lång.
När jag väl skulle transplantera själva lungan så blir jag nervös.
Jag har lungan i min hand och den rör på sig lite, typ andas.
Själva transplantationen är inte blodig, utan tvärt om.
Som att lägga ett pussel. "Dit med lungan"-klart! Ungefär.
Jag försöker använda några typ av "Cityakuten"-ord jag sett på tv.

Men jag tror det gick bra.
Jag vaknar upp ur min dröm precis när någonting blir obehagligt,
och det som stör mig är att jag inte vet vad.