Ingen rast, ingen ro.
Efter skolan blev det ärenden på stan, banken(som blev en historia i sig), H&M(där jag köpte ett långt svart linne och en eyeliner), Clas Ohlssons(där jag köpte en liten bärbar radio, för jag vill lyssna på radio när jag tar min morgon promenad, precis som mamma gör) och sist Systembolaget(där jag köpte ett nytt vitt vin som ska provsmakas imorgon)

Iaf, bank-ärendet blev som sagt en historia i sig.
Strax före 16 klev jag in på banken och fick nummer 683 och det låg på 644 när jag kom in - "Underbart!"
Men en vänlig kille kommer fram och ger mig hans lapp efter ett tag, så vips så har jag nummer 668 istället!
När jag väl kommer fram så ska jag bara be om ett nytt batteri till min internet-dosa, vilket resulterar i en ny dosa och en lektion i den.
Sen så ska vi kolla hur och när IKSU och Step In har dragit mina pengar och sen så hamnar vi på mitt pensionsparande av någon anledning.
Vilket ledde till en massa prat om min pension - som jag trodde jag hade koll på.
TILLS, hon börjar prata om den "kommunala arbetsgivarens" som hette en grej, och den "privata arbetsgivarens" som hette en annan, den statliga som var..äh!
Det var en enda röra i nästan en timme, ojojoj..
Och sen så slutar det med att jag sitter och skriver på papper efter papper.
På vad?
- Mjaoo, om min pension, typ..?

Så nu fick jag med mig en pärm hem så jag kan ha koll på mina grejer.
Javisst, jag kan ha koll på papprerna. Men vad papprerna säger och innebär är en annan femma, som jag inte har det minsta koll på.
Sååå, jag ringde pappa för det är han som brukar lösa min bank-ärenden.
Han pratade på och jag insåg att jag hade lika lite koll och brydde mig lika lite, som idag på banken.
Det jag VET är att banken ska förvalta någonting åt mig, vilken pension det var har jag hunnit glömma.. Men det är bra, för då slipper jag fundera.

Ett batteribyte blev någonting helt annat!

Sen påväg ut från banken så möter jag ett ansikte jag inte har sett på flera år och tvärstannad i min förvåning, Sebbe!
En supertrevlig kille från Boden, som rymde till Umeå efter gymnasiet.
Jag hade ingen aning om att han bodde i Umeå nu igen, och han hade ingen koll på att jag också hade hamnat här. Åh, sånt är kul!
Jag kände mig typ nyvaken när jag klev ut från banken och piggnade verkligen till när jag mötte honom.

"Hur många känner du som heter Sebastian egentligen?" - mamma

Många!
Och nu ska jag ut och promenera innan Criminal Minds!