Min räddare.

Brödet blev som vanligt lyckat.
Helt underbart, sjukt gott. Jag blir aldrig less!
Elin fick testa på det för första gången, och som alla andra så blev hon frälst.



Men det var inte brödet som räddade min kväll.
Det var Stina, bästot mitt!
Tacktacktacktacktack!

Har inte alls varit på bra humör ikväll, eller igår kväll.
Och jag kan inte sätta fingret på vad det är.
Men Stina lyste upp i mörkret lite, tack!

Och nu undrar ni nog:
Vad är det hon har gjort?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Click for RSS!