"Ska jag skjutsa dig till sjukgymnasten?" - Mamma.
"Nee" - Jag.

En himla bra idé att börja morgonen med en iskall promenad.
Ögonfransarna var vita, kinderna röda och håret som stack fram slingades vitt.
När jag kom in på Step In blev jag jätte-varm och trött.

Det var mitt sista besök hos sjukgymnasten här på ett tag, eller för alltid.
När det gäller min träning, så får jag börja lugntlugntlugnt.
Han poängterade det inte bara en gång, för han vet att jag är bra på att pressa mig under konditionsträningen.
Jag ser inte så pigg ut och är riktigt svag, och nu menar jag inte att jag någonsin har varit stark. Men hallå efter att ha tränat mina spagettiarmar 2-3 gånger i veckan i någon månad så kände jag mig iaf lite starkare, eller mindre svag då..

En av anledningarna till att jag är trött är ju framförallt för att jag inte har tränat på drygt en månad.
Eftersom jag är van att träna regelbundet i vanliga fall.
Och då drabbas sömnen, aptiten och humöret.

Det kommer nog ta ett tag innan jag kommer tillbaka till gamla banan.
Dagarna innan Umeå kommer bestå av planering, packning, umgås, Luleå-tripp, IKEA-tripp och jag har 3 arbetspass kvar.
Och jag måste sova ordentligt.

Så träningen får fortsätta ligga på hyllan ett tag till,
sömnen måste komma igång först igen.