Idag hade vi en föreläsning om "Alkoholens skador", mitt i nollningstiden?
Jag antar att det var ganska planerat.

Sedan har jag haft ett samtal med besiktningsmannen.
Vi är fortfarande oense, men det går lite framåt.
När jag la på så kom all aggression som jag hade hållit inne under samtalet, så jag ringde upp pappa och beklagade mig.
Så sen ville pappa ringa till besiktningsmannen.
Pappa: "Vill du att jag ska hjälpa dig?"
Britta: "Men vad ska du säga som inte jag har sagt?"

Tydligen är det väl så att min stora, starka pappa får mer "respekt" än en liten tjej som jag, som förövrigt fick till motargument hela tiden och satte honom på plats.
Han skulle hursomhelst prata med sin chef och har jag tur så kommer de hit i veckan, men jag tvivlar på det.

Sedan påpekade pappa att jag inte får bli otrevlig,
vilket jag absolut inte är.
Jag är bara ärlig, realistisk och kritisk.
Och förvånadsvärt trevlig i situationen..tycker jag iaf!