Vad var det jag skulle skryta med?

Jo, såhär är det.
Det blev sent igår(i onsdags alltså), men ändå så klev jag upp när klockan ringde för andra gången, eller tredje.
Jag, mamma och pappa skulle flytta in alla kartonger, säckar, möbler etc på släpet när de hade jobbat klart.
MEN, jag och min bror kom överenns om att börja flytta in grejerna vid elva redan.
Så Erik klev upp "tidigt"(för honom iaf) för min skull.
Och sen lastade vi på. Och vi hann klart innan min lunch med Kajsa!
Så pappas rygg fick vila, han fixade en god middag istället.

Erik tog 2 lådor i taget, jag pallade med en.
En gång tog jag 2! (då ena var aslätt, men det vet inte Erik om)
Tur att jag har en sån stark bror! Och synd om honom som har en sån svag syster.

När vi skulle gå första vändan så fick jag för mig att jag också orkade bära 2 kartonger på en gång.
Så jag bad Erik lasta på mig en till.
Och då höll jag på att dö "nejnejnej, ta bort den!" -. "aj mina fingrar dog"

Ett annat exempel på hur stark jag är:
När jag höll på att packa flyttkartongerna så hade jag min fabrors kloka ord i huvudet "Packa inte för tungt"
Så jag försökte att packa inte för tunga kartonger.
Men en kartong kändes väldigt tung, så jag ropade dit mamma för att hon skulle avgöra om jag skulle lasta av något:
Jag: Känn på den där."
Mamma lyfter upp kartongen i ett nafs och säger: "Lätt som en plätt! Vad tänkte du?"
Sedan skrattade mamma och pappa åt mig, och pappa var nervös över hur många lådor det skulle bli om jag tyckte att den där var tung.

Men jag har faktiskt inte med mig allt ändå.
4 flyttkartonger med porslin står kvar.
Och kläder, skor och jackor som inte är prio, stannar också hemma.
Så.. det blir inte sååååå många vändor i dessa 3 fantastiska våningar, med trappor som snurrar som lite(ni vet?)
Hiss? överskattat!