Snart fyller kära lillebror år.
Hela 19 år blir han tydligen, jisses!

Då är det alltså snart 1 år sen jag kom hem till Sverige.
Den 28e juli förra året satte jag mina fötter i Boden igen.
Och den 28e juli förra året satt jag med Gabriel i min famn för första gången.
Och den 28e juli mötte jag upp Stina i lekparken på Lulevägen, i smyg, för jag fick inte synas till eftersom jag var en överraskning.
Och den 28e juli förra året åt jag en efterlängtad svensk pizza från Ängeln, drack Trocadero och åt lösgodis framför en film - i längtan att få kila hem och överraska min familj den 29e juli.
Dygnet mellan den 28e till den 29e juli var sååå frustrerande!
Jag ville egentligen bara ringa alla och åka hem och krama min familj.

Jag hade sagt att jag skulle komma hem den 30e juli egentligen.
Det fanns faktiskt inga resor direkt från Barcelona, utan för att komma hem till Eriks 18års-dag mellanlandade jag i England och sov på Arlanda en natt.
Det är kärlek det!

Varje frustrerande minut hemma i Sverige, på flygplatsen, i Gustavs lägenhet som jag gömde mig i - då jag väntade på att få åka hem-hem, var värt min brors chockade min när jag stod vid sängkanten och sjöng på morgonen.
Och mina föräldrars glada, men väldigt förvånade miner när jag studsade in genom dörren. "Vad i helvete..."



Min nypande hand och min älskade lillebror på hans 18års-dag!