Sådär ja, 1½ timmes promenad i solen, men även i blåsten.
Man kan inte få allt här i livet!

Jag och Fia surrade i telefon hela vägen om allt möjligt.
Insåg att det är typ 1 månad sen vi for till Barcelona, times fly.

Nu har jag precis ätit blodpudding, och precis som alla andra gånger jag steker blodpudding så säger jag: "Jag måste bli bättre på att äta järnrik mat"

Skulle precis slå mig till ro och skriva läsloggen som ska in på onsdag, hade preeeecis sagt till Elin att det är prio ett för ikväll, sååå ringer telefonen..
..och nu är Anna påväg hit på kaffe.
Anna: "Har du kaffe?"
Jag: "..ja..snart..10 minuter"
Anna: "då kommer jag, hej!"

Sen så lägger jag på och suckar åt mig själv: "jag som skulle göra det här!"
Elin skrattar och svarar:  "du tvekade ju inte ens", och då kontrar jag med: "men jag måste ju få dricka kaffe!" - sant sant.

Redo för promenix.

Vindjackan är en fantastisk uppfinning!