Föressten, minns ni mina funderingar om att jag inte visste om jag skulle vilja ha på mig den fina blus/tunikan igen, som jag hade på min farfars begravning?

I lördags åkte den på till ett par lackisar, min nya kofta, halsband från Kappahl och mina vagabond-kilklackar.
Den är så fin!

Och jag måste säga att jag inte tänker på farfar eller hans begravning när jag ser den, jag kopplar inte min farfar till begravning och inte till min begravningsklädsel.
Utan det finns andra saker som får mig att tänka på honom.
T.ex. golfmössor, tjärtabletter, köttbullar och hans brunsås och växthus.
Och varje gång jag ser "Katten Gustav"-katten, så tänker jag på farfars spargris som såg ut som Katten Gustav. I mina ögon var det en guldgruva när jag var liten, då farfar skramlade ut en tia då och då.

Jag önskar att han hade fått veta att jag skulle studera till socionom, för han frågade varje gång vi sågs om vad jag gör och om jag tänkte utbilda mig, och till vad.
Men på något sätt så vet han nog om det, han vet nog att jag tänker på honom.