I mitt hjarta.
Sista kvallen i Moratuwa borjar narma sig.
Vi ska till ett tempel en bra bit bort och sedan ata middag.
Barnen ska fa sina presenter och vara "foraldrar" lika sa.
Men ingenting kan vaga upp for den enorma gastfrihet de har givit oss.
De har varit helt underbara och under denna manad har de gjort ett sadant intryck pa oss att vi aldrig kommer glomma dem, det ar vi sakra pa.
De har varit otroligt omtanksamma, glada, snalla, mysiga, givande, icke domande.. Listan kan bli lang.
De har gett oss trygghet och vi fatt oss att kanna oss som hemma, trots odlorna, myrorna - standarden i allmanhet.
Detta hus, som forsta dagen fick oss att vilja grata - har blivit sa otroligt mysigt och karleksfullt.
Jag kommer att sakna att krypa upp i soffan med barnen och prata om deras dag, om min dag, om hur det ar i Sverige, om vad de vill bli, om deras drommar, om mina drommar - allt.
Jag kommer sakna pojken och hans galna upptag. Hans busiga blick, alltid pa jakt efter nagonting nytt att hitta pa.
Jag kommer sakna flickan och hennes kloka ord. Hennes vilja att lara sig och lara mig. Och att standigt fascineras och beundras av hennes vilja att lyckas och dromma.
Jag kommer sakna foraldrarna. Mammans goda mat, gjord pa karlek. Hennes omtanksamma valvilja. Pappans humor, nar han driver med oss, samtidigt som han garna pratar om djupa saker. Vi har kunnat prata om allt. De har aldrig domt oss.
Ah.. som sagt, listan kan bli lang.
Jag tror inte om de forstar hur mycket de har betytt for oss.
Jag kommer aldrig, aldrig glomma dem.
Vi ska till ett tempel en bra bit bort och sedan ata middag.
Barnen ska fa sina presenter och vara "foraldrar" lika sa.
Men ingenting kan vaga upp for den enorma gastfrihet de har givit oss.
De har varit helt underbara och under denna manad har de gjort ett sadant intryck pa oss att vi aldrig kommer glomma dem, det ar vi sakra pa.
De har varit otroligt omtanksamma, glada, snalla, mysiga, givande, icke domande.. Listan kan bli lang.
De har gett oss trygghet och vi fatt oss att kanna oss som hemma, trots odlorna, myrorna - standarden i allmanhet.
Detta hus, som forsta dagen fick oss att vilja grata - har blivit sa otroligt mysigt och karleksfullt.
Jag kommer att sakna att krypa upp i soffan med barnen och prata om deras dag, om min dag, om hur det ar i Sverige, om vad de vill bli, om deras drommar, om mina drommar - allt.
Jag kommer sakna pojken och hans galna upptag. Hans busiga blick, alltid pa jakt efter nagonting nytt att hitta pa.
Jag kommer sakna flickan och hennes kloka ord. Hennes vilja att lara sig och lara mig. Och att standigt fascineras och beundras av hennes vilja att lyckas och dromma.
Jag kommer sakna foraldrarna. Mammans goda mat, gjord pa karlek. Hennes omtanksamma valvilja. Pappans humor, nar han driver med oss, samtidigt som han garna pratar om djupa saker. Vi har kunnat prata om allt. De har aldrig domt oss.
Ah.. som sagt, listan kan bli lang.
Jag tror inte om de forstar hur mycket de har betytt for oss.
Jag kommer aldrig, aldrig glomma dem.
Kommentarer
Postat av: Malin
Jag kan bara tänka mig hur en sådan sak kan påverka en syn på allt!
Trackback
