fröken Lindmark -

Idag sken solen extra mycket.

Idag har jag fått en överdos av barnskratt, socker och lycka.

Eller vänta, kan man få för mycket av det sistnämnda?

Idag har vi besökt "Mouratuwa Social Service Society And Home For Elder".

Äldreboendet är en verksamhet som har kämpat på i 92 år och sedan 7 år tillbaka har förskolan funnits under samma tak.

Idag firade man i förskott "The national new year" som firas här den 14 april. Förskolan ska ha 3 veckors lov, så de tjuvstartade firandet.

Det var barnen som firade, medans de äldre satt i skuggan och tittade på.

Fast "gamlingarna" var inte dåliga på att spela trumma, klappa händerna och tjoa.

Inne på förskolan tog ett vitt långbord upp hela rummet.

Runt bordet satt små barn i sina finaste kläder. De såg ut som mörka små dockor och jag vet inte vem som var stoltast, barnen eller föräldrarna?

Barnen kommer från väldigt fattiga familjer, vilket jag inte trodde när jag såg dem i deras färgstarka klänningar, blommorna i håret och armringarna som dinglade runt deras taniga små armar - skenet kan bedra.

På bordet dukades det upp med massor av mat och fika som föräldrarna hade med sig. Mestadels fika.

Här gillar man inte socker, här ÄLSKAR man socker.

Eftersom kaffe inte är vanligt här har jag troligtvis snart tappat mitt koffeinsug.

Jag har inte druckit en kopp sen i onsdagsmorgon på planet påväg hit.

(första dagarna hade jag kaffedarr på morgonen och efter lunchen)

Istället kommer jag skaffa mig ett sockerberoende under dessa veckor.

Jag och Nina ansågs vara lika "höga" som snubbarna i kostym som var där, så vi skulle tända "the braslamp" med dem samtidigt som en fotograf ville fota oss hela tiden.

Braslamp, på singhalesiska "Potelpahana" är en stor guldstaty, där man längst ner sätter deras nationalblomma: Lotus. På de två andra stegen häller man i olja som man sedan tänder på.

Varför? "Light the humanity för all the day" - fick jag till svar.

Vi skulle sitta på första parkett och när det var dags för fika var vi de som skulle ta för oss först.

Fikat såg spännande ut, men smakade inte "godis", "namnam", "mumma" eller "gott" direkt. Som sagt, skenet kan bedra.

Vad sägs om en skapelse gjord av mjöl, pudersocker, vatten?

När man tuggar blir det ett vitt pulver i munnen och det smakar.. ja gissa?

Barnen roade sig med olika tävlingar.

"hoppa groda", "hoppa sopsäck", "slå sönder lerkrukor med färg i med ögonbindel", "måla dit grisens öga med ögonbindel" - i 32 graders värme.

Jag hamnade tillslut i skuggan hos ett gäng pantertanter som bad mig sätta mig göra dem sällskap. En av dem, skrynklig som ett russin, med "rullator" och knotiga fingrar pratade lite med mig på engelska. Jag måste erkänna att jag blev väldigt förvånad när hon frågade "your country? land?"

Sa jag att skenet kan bedra?

Vi ska tillbaka och hälsa på de äldre och barnen "på riktigt" efter deras lov.

Då kommer vi få se verkligheten, idag hade de en paus från den, idag sken deras sol extra mycket.