Under solen finns det även evigt mörker.

Idag var vi först för skolan för döva, men eftersom vi redan hade varit där gick vi över till skolan för de blinda. Båda skolorna har tagit emot oss med öppna armar och visat oss allt, svarat på frågor, bett oss komma tillbaka och helst imorgon.

Jag tror båda skolorna har bra standard för att vara här.

Åtminstonde mycket bättre än skolan vi var hos i fredags och i lördags.

Natt och da och fortfarande inte i närheten av den svenska standarden.

Av någon anledning berör de blinda barnen mig mer.

Berör kanske är fel ord, men på något sätt gör det ännu ondare i hjärtat när jag möter de blinda barnen.

Jag vet inte hur jag ska förklara. Men tänk att leva i ett ständigt mörker?

Man har aldrig någon direkt trygghet.

Kan man vara säker på var man är? Vem man är med? Vad man äter? Vad man tar i?

Ögonkontakt är otroligt viktigt för mig och ögonen är det första jag lägger märke till.

Idag såg jag trasiga ögon, döda ögon.

Grumliga ögon som var blåaktiga, gulaktiga, helvita, blodiga.

Ögon som inte gick att öppna, ögon som for åt alla möjliga håll.

Ögon som stirrar rakt på mig - men de ser mig inte.

Vissa av barnen inte var helt blinda, utan de var "B2" eller "B3" - gravt synskakade.

En del kan exempelvis se skuggor.

Tanken slog mig när jag vandrade i solen påväg en av skolgårdarna.

"De döva barnen springer omkring. De leker, busar och skrattar.

De blinda barnen går fram, ibland väldigt långsamt och osäkert.

Hand i hand, eller ensam. Jag såg ingen skratta och atmosfären var ångestladdad. De döva barnen kunde se lyckliga ut, medans lyckan hos de blinda var just: blind."

förskola för blinda

"blindas matsal"

sänghinmmel eller myggnät?

blindskrift

en blind pojke som leker sig med en rullstol

"home for the homeless"

många av barnen, 75 % av de blinda och även många av de döva, bor på skolan

en fräschare toalett, faktiskt.

blinda flickor

(här har alla flätor)

Tänk, hade du varit blind hade du inte kunnat läsa det här.

Nä, vi kan inte förstå helt enkelt.

Sjukt bra skrivet.

Förstår precis hur du menar att det berör mer med de blinda än med de döva. Själv upplever jag det som min allra värsta mardröm att vara blind, att aldrig kunna se himmelen, sina barn, familj, solen... Allt det vackra i världen. Hellre lever jag i en evjg tysthet än i ett evigt mörker.



Gud vilken härlig upplevelse din resa verkar vara!