Tack - del 1
Brr..
Hösten knackar på dörren, jag skojar inte.
Det var TIO grader när jag kom hem från promenaden med Linda ikväll.
Det är höst. 10 grader - 15 grader för lite, minst.
På 1,5 timme hann vi aldrig bli riktigt varma.. Fy!
Jag började promenaden med att skoja om att vi skulle ha haft vantar och mössa. När jag kom hem insåg jag att vantar hade kunnat vara på sin plats ändå.
Åh, på sommaren är jag så varm och go.
På vintern blir jag kall om nästippen, fingrarna och ja, nästan hela mig.
(Tack mamma för den kalla nästippen)
Men när jag ska sova har jag under det senaste året hittat något element i mig som jag slår på - nu är pyjamas inte riktigt lika akutellt längre..bara på morgonen framför tv'n.
"Du är kall och luktar alltid gott" - brukar Karin säga.
Ja, man kan inte få allt, men mycket.
Tack mamma för min kalla nästipp - den är ganska fascinerande att känna på.
Tack farmor för mina kalla händer - det är så skönt när man får känna på ett par varma.
Tack mamma och pappa för mina gröna ögon (mindre tack för mitt synfel)
Tack pappa för mitt humör - det gör allting lite mer spännande.
Tack mamma för mina fina egenskaper som bland annat öppenhet, omtänksamhet och ett modershjärta redan vid 21-års ålder. Och tack för mitt intresse för saker som stolar, inredning, auktioner, second hand, koppar, lampor, retro.. (jag undrar bara: vart är mitt hus som jag ska fylla allting med?)
Nu har jag betat av lite av min tack-lista.
Jag måste däremot mot påpeka att det var onödigt och dumt att ge mig mammas dåliga tålamod och pappas envishet. Det blir så rörigt ibland och det blir så lätt att jag prioriterar lite fel.. Och vem har jag fått den usla diciplinen av? Va?
Nu ska jag och min ganska trötta rygg lägga oss ner(tack "Lindmarks genen" för dåliga ryggar och leder) och lyssna på Savage Garden och Slipknot.
Så går det när "mamma smörpop" och "pappa hårdrock" får barn.
Godnattis.
Kommentarer
Trackback
