Jag talar ut.
Jag lever, med näppe.
Jag brukar gnälla över "två dagars" och helt plötsligt var det fyra.
Kan det vara så att fröken Lindmark har lite höstpanik och vill ta vara på sommarkvällarna?
Troligtvis.
Men nu är det inte ens sommarkvällar längre. Det är bäcksvart och kallt ute.
Vi snackar jacka och halsduk..Fy!
Men av någon konstig anledning tyckte jag det var så mysigt när jag körde hem från Julia ikväll att jag tog mig en sväng om med bilen...seeedan kom jag på att jag inte alls borde tycka att det är mysigt med tanke på att det här mörkret kommer följa med oss nu i sisådär..7-8 månder?
Visst, det är mysigt att tända ljus, krypa upp i soffan, köpa mysiga koftor och stora halsdukar, dricka litervis med té och bo i fårskinnstofflorna.
Men att plumsa i snön, frysa om tårna/fingrarna/nästippen och knöla med täckbyxor..
Att vakna till mörker och minusgrader och känna kylan slå mot kroppen när man motvilligt hasar sig ur sängen. Att vänta på bussen som är sen för att det är snökaos.. Ska jag salta något mer?
Jag tror jag har några med mig?
Då kära vänner, då är det inte mysigt alls. Eller hur?
Jag är en sommarmänniska, helt klart.
Men jag älskar våren och tycker att hösten är mysig, absolut.
Vintern är trevlig på julafton för då ska jag ha snö.
Vitt pulver som skiner upp av all belysning och knarrar under fötterna.
I december kan vi ha snö, sen kan våren börja komma och sen en längre sommar och en längre men senare höst?
Fast är det kanske så att man uppskattar sommaren så mycket på grund av dess korta visit?
Ungefär som man uppskattar löjrom, det har man inte på mackan varje dag direkt.
Kanske borde jag börja åka skidor och skaffa en skoter?
Då kanske jag uppskattar vintern mer?
Jag måste erkänna att jag har börjat se annorlunda på saker och ting.
Jag trivs bättre i storstäder, "små storstäder", typ som Göteborg, Barcelona. (Jo jag vet att det bor 5 miljoner i Barcelona, men det är typ utspritt och själva staden kändes rätt liten när jag bodde där).
Anyway. Umeå har aldrig varit hemma.
Det har känts för litet men samtidigt uppskattar jag fjutt-Boden mer och mer?
Kanske är det så att "home is where your heart is" stämmer?
Men jag har underbara människor utspridda överallt och framtidsdrömmar som är utspridda kors och tvärs - är det kanske därför jag inte riktigt har hittat rätt än?
Jag kommer alltid ha två hem. Mamma och pappa är alltid hemma.
Boden är hemma.
Boden är charmigt och jag älskar staden samtidigt som jag kan vilja kräkas.
Kan man få ta med sig lite av Boden dit man flyttar?
Äh, vafan.. jag är för sjutton bara 23 år!
Jag kommer måla upp femtioelva drömmar till, uppfylla någon procent av dem.
Det viktigaste är att man är lycklig.
Nu har jag yrat färdigt och ska sova med gott samvete.
Fick ett sms av Johan som fick mig att skratta.
Fick ett sms av Johan som fick mig att skratta.
Sms'et slutade med: "..Men vi har lite vin och sånt här hemma. Kanske ska få i oss det ikväll?"
En vinkväll är mysigt, men nä är hatten på hyllan.
Det är söndag, jag har jobbat 7 dagar i sträck.
Jag är den tröttaste tjejen i världen, åtminstonde i Boden.
Inte ens ett halvt rose i gott sällskap lockar.
Nu lockar bara sängen. Godnatt.
Kommentarer
Postat av: sara
LOVE LOVE LOVE MRÖKRET & HÖSTEN !!=) Ätligen är min period här !
Trackback
