Det är så jävla synd om mig.

Helgen har varit fullspäckad vilket ledde till att jag blev sjuk.
Febern kom igår och rösten försvann på lördagnatt. "Rock n' roll"
Lagomt till en ny veckan som är väldigt viktig i skolan. Bläh..
Ibland har man inte sjuk. När man gick i grundskolan/gymnasieskolan så hade man all tid i världen att vara sjuk och ligga hemma med nyponsoppa med daimglass, filmer och cola.
Nu är det "obligatoriska" seminarier, viktiga föreläsningar som får lida och sen när jag blir ännu "större" då är det lönen som förlorar på det.
Plus att jag har ingen mamma som fixar och pysslar om en.
Nu måste jag köpa min nyponsoppa själv.

Jag är iaf i Umeå, det var en TUNG resa igår. Jag sov konstant på tåget och hade feberdrömmar, i taxin från tågstation stirrade jag rakt fram och bet mig i kinden för att inte somna. Han som körde mig måste ha trott att jag var stenad eller apatisk.
Jag minns knappt att jag gick och la mig, men däremot så minns jag all hosta jag har brottats med inatt. FY!
Sedan att jag tog mig till skolan klockan 10 för att möta var en bedrift.
Har nog aldrig varit sunkigare i hela mitt liv. 
Nina undrade om jag skulle träna efteråt men jag svarade med "mysdeluxe".
Axel skrattade åt mig för att jag såg så ynklig ut och pep när jag pratade.
Idag skrattade jag inte en enda gång, jag brukar skratta i vanliga fall, men idag kände jag bara att alla är skitjobbiga och att det är skitsynd om mig.

..Sen att min vattenkran kissar var droppen. Bokstavligen talat.
Det är gult.
Jag tomspydde för att jag fick för mig att det var grannens kiss jag hade på min tandborste och panikringde mina föräldrar.
"Rost" fick jag till svar. Såklart.
Jag är sjuk och vattenkranen är sjuk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Click for RSS!