Black Swan
Vilken fantastisk film!
Men ack så obehaglig, tragisk och hemskt.
Men ändå så vacker, intressant och unik.
Natalie Portmans prestation är enorm.
Kroppspråket, ögonen, andetagen - allt målar upp ångesten, rädslan mensamtidigt längtan, lusten och viljan över att hitta sin svarta sida. Den svarta svanen.
Ett ihopplock av varierande skådespelare som alla gav varsin prick ovanför i'et.
Wiona Ryder (en av mina favoriter), Mila Kunis, Vincent Cassel och framförallt Barbara Hershey som spelade Ninas (Natalie Portman) mamma på ett sätt som skapade obehag, sorg och förvirring. Det var så äkta.
Obehaget var med igenom hela filmen.
Jag blundade, kröp upp mot Elin och slutade andas ofta och länge.
Luften gick ur mig, inte bara av obehag utan även av beundran.
Jag fascinerades av den vackra miljön, alla vackra människor, alla känslor som bubblade och hur hela historien etsade sig in i mig. Jag ville veta mer, men ändå inte. Jag ville fortsätta se, men ändå inte.
Jag och Elin var helt färdiga när gardinerna rullade ihop på bioduken.
Jag tycker att filmen är en psykologisk drama-thriller, inte bara en thriller.
Igår efter filmen ville jag inte se den igen.
Idag så vet jag att det är en film som jag kommer se igen.
Kommentarer
Trackback
