Spottkörtelinflammation it is
Nu ligger jag i min säng hemma i Boden efter en sjuhelvetes bussresa.
Det var inte raka vägen hem till Boden som gällde utan att stopp i Luleå på jour(vård)centralen så här på kvällskvisten.
Vaknade imorse och hade ont under tungan.
Kände efter och kände en liten "kula" som jag trodde var en blåsa.
Under dagen har kulan växt massor och tillslut började jag få ont på sidan av halsen och sväljont.
"Utmattningshalsont" tänkte jag och köpte Zyx i förebyggande syfte.
På en halvtimme hade jag ännu ondare och på mindre än två timmar hade jag tagit två Zyx (man får ta max 3 per dag).
Tillslut gjorde det ont hela tiden.
När jag svalde, när jag pratade, när jag bara satt still. Hela högra sidan smärtar under hakan, kring öronen, i öronen och framförallt i munnen.
Jag började få svårt att svälja och tungan börjar domna bort.
Tårarna var nära av både smärta och panik.
Då mina vänner, då vill man inte sitta på en buss!
Mamma var på något med jobbet så jag bestämmer mig för att ringa jourcentralen.
Jag hade redan hunnit googla upp några tänkbara diagnoser.
När hon hörde min tjocka röst och när jag beskrev hur fort allt hände, hur ont det gjorde och att det här är en ny typ av smärta så bad hon mig komma till dem ikväll i Luleå.
Hon ringde t.o.m upp strax efter och gav som förslag att jag skulle kliva av i Skellefteå och åka till en jourcentral där. Då blev jag ännu mer nervös.
Ringer pappa, ringer mamma och sen kommer tårarna.
Att någonting kan göra så ont, bara det skrämde halvt ihjäl mig.
Hursomhelst, nu ligger jag här i en ny fleecepyjamas som mamma hade beställt av Kajsas mamma som har besökt Irland.
Jag har penicillin och voltaren i magen.
Diagnosen: spottkörtelinflammation.
Phew! Vilken lättnad.
Jag blev riktigt rädd ikväll, när talet började krångla och smärtan gjorde min svimfärdig tänkte jag att jag hade fått något värre.
Nu är det en 7dagars kur som förhoppningsvis fixar bort detta.
Vi håller tummarna för att det inte är en sten som måste opereras bort.
Imorgon vill jag vakna utan att ha ont i halva ansiktet och kunna prata igen.
Och kramas!
Jag har inte kunnat krama min familj ordentligt än!
Kommentarer
Postat av: Stina igen
Kryyyya på dig!!!
Postat av: karin
Stackars dej!Vad kan man inte råka ut för. Skönt att du är hemma så du kan få omvårdnad och service på alla de sätt. Krya nu på dej och vila och ta det lugnt så löser det sig. Kram
Trackback
