Surar ihop en sekund.
Igår bestämde jag att springa Göteborgsvarvet nästa år.
Det är första gången jag ger mig på det. 2 mil på asfalt är väl egentligen inte tipptopp för mina knän (eller min rygg), för vems knän är det det egentligen?
Men med tanke på framstegen som skett i min kropp sen jag var sisådär 15 år - är det verkligen inte omöjligt. Viljan har jag, konditionen är inget problem, men den kommer absolut att finslipas.
I början av det här året hade löpning på asfalt inte varit aktuellt för fem öre.
Jag kunde springa långt utan att bli trött, men däremot fick jag superont.
Sisådär 4-5 mil i veckan kunde det bli ibland. Jag överansträngde mitt knä enormt och riskerade att få "löparknä". Att lunka till bussen var tillslut en pärs och jag vaknade av smärta på nätterna. Anyway, det är historia.
Idag är jag klokare och har börjat ta mycket mer tid till styrketräning än vad jag har gjort tidigare. Bodypumpen, BP, är roligare än någonsin, det är lite av min räddning, för där vet jag att "den där" styrketräningen blir av. 3 BP-pass i veckan är planen, utöver spinning och löpning - och coren då.
Jag måste däremot ta mig i kragen lite när det gäller rehaben och lite extra styrke.
Det går ju inte att bara fokusera på cardio för att kroppen ska må bra och för att få ut det mesta av träningen. Nejnej.
Blablabla, vad jag tappar spåret, tillbaka till Göteborgsvarvet!
Varför har jag rubriken "Surar ihop en sekund"?
Jo, för att idag när jag skulle gå in och boka en plats, hade de stängt bokningarna.
Senast i förrgår stod det "Boka innan sista september och betala bara 495:-"
SISTA SEPTEMBER ÄR I MORGON.
Igår var 59000 personer anmälda, dvs alla ordinare platser är uppbokade.
Däremot finns det specialplatser kvar, "Spring för livet". Då får man välja mellan tre organisationer att springa för. Men betalar 1000:- varav 500:- går till organisationen, en bra grej, visst - men inte vad jag hade tänkt.
Min första tanke var "VAD I H..!" och hade ett långt utlägg om att man inte kan säga en sak ena dagen och andra dagen säga någonting annat.
När jag hade sansat mig lite slog vettet in, jodå, det finns sånt - och jag insåg att de såklart inte kan ta in hur många som helst och nej, de gör nog inte ett undantag för Britta Lindmark från Boden (även om jag skulle ringa och snörvla: "jag har tre munnar att mata, jag ser det här som en utmaning för mitt välmående, jag har äntligen hela knän"..
Det där med "tre munnar att mata" drog jag när jag var i upplösningstillstånd och hackade lök. Min arbetskollega hade rätt roligt åt mig ikväll, men hon förstod mig också.
Nåväl, frågan är: ska jag "springa för livet"?
Och jaha, vem springer jag för "Stadsmissionen", "Clowner utan gränser" eller "Mentor". Med tanke på att jag endast hört talas om Stadsmissionen känner jag mig en aning skeptisk.. Fast deras anonymitet kan även vara positiv - om vi ser på Röda Korset exempelvis..
Nåja, ingen idé att sura ihop.
Ska bara beklaga mig liiite till när mamma kommer hem.
Kommentarer
Trackback
