Får påtryckningar från olika håll att det är tyst här. Jag vet! Men blogg-appen är
så dum!

Jag tänkte dedikera detta inlägg till min fina vän Anna som inte längre skiner upp dagarna på jobbet. Anna jag saknar dig!!!

Det är ganska lustigt ändå, jag och Anna kände inte varandra när vi båda hamnade i samma grupp på arbetsintervjun. Jag visste vem hon var sen gymnasiet men inte mer.

I två år delade vi korridor utan att säga ett ord och efter några dagar på jobbet kändes hon som vilken vän som helst. Att vi ska ha känt varandra i ynka 5-6 månader känns overkligt. Tur att du är rätt nära ändå, vi ses snart! Och tur att det finns telefoner och facebook..