Jag förjänar ett pris, en applåd, en första sida, kanske ett helt uppslag - nä, en film.

Jag har en tendens att dra på mig det mesta - förutom vardagliga saker som förkylningar, magsjukor och sånt som ni "vanliga", dödliga, människor dras med.

Nä ni, jag är på en annan nivå, jag spelar i en annan liga. Sedan ett år tillbaka har jag testat livmoderinflammation(och infektion), hornhinneinflammation, lymfkörtelinflammation, stämbandskatarr(vilket jag i regel snittar 2 gånger per år) och sen har jag såklart även haft någon släng av magsjukeliknande och feber - men sånt räknas inte.

Det jag har lyckas med denna gång räknas inte in som "sjukdom", utan snarare som skada. Det räckte alltså inte med att få diagnosen löparknä samt en skada under knäskålen(med ett konstigt latinskt namn), bränna sig på fingrarna väldigt ordentligt så att jag inte kunde jobba - närå, min kropp är nyfiken på nytt.

Nu sitter jag här och ser ut som en karaktär från Avatar då jag i helgen förfrös båda öronen. När jag gick hem efter träningen, tyckte jag att det vore skönt med en promenad. Så jag tog en omväg och efter ett tag kliade det i pannan av eftersvettningarna - så jag tog av mig mössan. I sisådär 40 minuter gick jag alltså utan mössa, nytränad, i -25 grader. När jag kom hem brände det lite i öronen, men värre än så var det inte, till en början. Sedan blev den röda färgen blå/lila och känseln försvann helt och hållet. Jag fascinerades över att någonting kunde göra ont trots att man inte hade någon känsel?

Dagen efter var det ett faktum: öronen hade förfrusits, ordentligt. Min pappa tyckte det var det vidrigaste han hade sett, ja han använde det ordet. Men han menade att det var det vidrigaste han sett när det kom till köldskador (jag måste rädda hans utlåtande lite känner jag).

Febern kom förbi en sväng och min helg var inte alls så trevlig som jag hade hoppats på. Igår sov jag hela dagen i stort sett för att slippa känna efter. Idag är det bättre och efter ett långt samtal med VC vet jag vad jag ska göra: dvs skydda och smörj. Samtalet var en historia i sig då jag nästan svimmade och tappade talet när sjuksköterskan pratade om att köldskadade kroppsdelar kan ramla av. Hon trodde jag hade lagt på då jag inte fick fram ett ord och sedan fick jag en blackout och kunde inte för ett normalt samtal.

Huden är förstörd, eventuellt för alltid, eller snarare pigmentet. Inte så passade eftersom jag flyr till solen om exakt 3 veckor. Nåväl, what to do? Det stavas: solhatt, solskydd, hårband.

Så, tjejen som brukar tjata på alla om reflexer, täckbyxor, varma kläder, ordentliga skor etc - borde få ett pris för idioti.