Sömn är tydligen "a och o", vilket jag alltid har vetat, men inte prioriterat. Jag går gärna på högvarv och skyller inte på att jag är trött, för jag tillåter mig inte att vara det. På grund av flera anledningar ska, borde, måste, VILL jag plussa på någon timme per natt. Vilket jag har gjort(!) Jag har svårt att se mig snitta 8 timmar, exempelvis ikväll när jag är hemma 22.30 från jobbet och lämnar lägenheten igen imorgon klockan 07.30. Jag vill kliva upp 6 och somnar inte före 23. Så är det bara.

Åtta timmar kan bli ett långsiktigt mål(typ den vackra dagen då jag jobbar kontorstid utan helg och kväll)

Jag har lovat många, inte bara mig själv att ta hand om mig bättre. Men i slutändan är det löftet jag gav mig själv som är viktigast, det är väl ändå för min skull jag gör det.

..och kanske för mammas.

Klockan 6 ringer klockan och en tisdag står framför mina fötter. Så godnatt!