Helgen är förbi. Jag vet inte vad det är, men tiden går fortare än vanligt. Jag kommer på mig själv tänka på det varje dag. Jag har börjat sluta planera upp dagarna, utan tar dem som de kommer - vilken gör att jag har mer egentid. Vilket gör att tiden borde kännas en aning mer långsam? Men icket.

Är jag stressad? Nä, för en gångs skull inte. Tror jag.

Fick en fråga av min chef vad jag gör om tre år. Jag svarade att jag inte gillar just den frågan, för jag har aldrig ett bra svar, men att jag kunde svara på vad jag gör om ett år - om ett år har jag kanske, förhoppningsvis, kommit fram till vad jag gör / vill göra om tre år. Kanske.

Slut på det filosofiska, nu ska masa iväg mina trötta ben till sängen. 16 km på bandet idag - med sockerchock och knäskador. Sockerchocken vann!